publicerad: 1938
KRY kry4, adj. -are; n. o. adv. krytt kryt4; pl. krye, krya ((†) kry, pl. Kolmodinus Gen. A 6 a (1659)); förr äv. KRYG, adj.; adv. KRYGT.
Ordformer
(kry (kryy, kryer) 1538 osv. kryg 1693 (: kryga, pl.)—1816. kryger 1712—1746. krygt, adv. 1727)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. kry; trol. rotbesläktat med KRUT, sbst.1—2, gr. βρύω, sväller; i så fall urspr.: som frodas. — Jfr KRYA]
1) i fråga om vigör l. hälsotillstånd: frisk, rask, sund, i god kondition; förr äv.: botad från lyte. Han kände sig inte riktigt kry. Frisk och kry. Kry och rask. Krymplingar warda kry (sedan Frälsaren födts). Kolmodinus Gen. A 6 a (1659). BenzelBr. 21 (1728). Fröken ser inte så förfärligt kry ut. Wägner Norrt. 143 (1908). Hellström Malmros 334 (1931). — särsk. (†)
c) bildl., om tro, frimodighet o. d.: stark, livaktig; jfr 2. Så är ock troon och anden quick och kryy, wiliandes altijdh något haffua til bestella. LPetri Luther Nattw. F 2 a (1558). Steuchius NBozæus E 1 b (1675).
2) i fråga om uppträdande l. sinnesstämning o. d.: rask, flink, hurtig, pigg, vaken, livlig; äv. i bildl. l. överförd anv. (Lat.) Alacris .. (sv.) kry, frisk, snell, lustug. VarRerV 58 (1538); jfr 1. I hast blef den gäspande gubben kry. Braun Dikt. 2: 136 (1838). Tavaststjerna Morg. 1 (1884; om vind). (Sokrates') krya blick ser mycket fördomsfritt på allting. Larsson Spinoza 107 (1931). (†) At Qwinnan kallsint war och wi til älskog kryga. Brenner Dikt. 1: 49 (1693, 1713). — jfr MORGON-KRY. — särsk.
a) i jämförelser, särsk. i uttr. kry som en mört (äv. nors l. fisk) l. ett vinterny, i hög grad pigg och livlig. Backman Reuter Lifv. 1: 138 (1870). Sundblad Tusch 1: 67 (1887). Bergman Mark. 147 (1919).
b) ss. adv.; ofta (vard.) med förbleknad bet.: med fart l. kläm, utan svårighet, utmärkt, ”bra”, ”galant”. Brenner Pijn. 17 (1727). Sturzen-Becker 3: 405 (1858; uppl. 1882). Får du .. (kålen) i magen, / Så kan du sedan krytt ta hvem som hälst i kragen. Lundquist Wessel 40 (1888). Brasan sprakade krytt i kakelugnen. Wieselgren Hvirfl. 2: 81 (1891). Nilsson Olymp. 42 (1923).
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. nor.] (†) frimodig, styvsint; övermodig; stolt, myndig; morsk. Hagström Herdam. 1: 291 (cit. fr. 1588). Om barnen wordte nogot kry till hoga / Och i sijn ungdom nogon siälzffwåld hade. Rondeletius 50 (1614). (K. XII har) serdeles til the orter (där ”villfarande” finnas) förordnat krye och nijtälskande Biskoper. Isogæus Segersk. 1382 (c. 1700). Sturzen-Becker 4: 123 (1862). — särsk. bildl., om poesi: stolt, högstämd o. d.? Hvad efter oss vårt namn behålla skall i minne, / Består i ingen kryg ell' konstlad poesi. Brenner Dikt. 2: 85 (1727).
Avledn.: KRYA, se d. o. —
KRYHET, r. l. f.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content