KRY kry4, v.2 -r, -dde kryd3e2, -tt kryt4. vbalsbst. -ENDE.
Etymologi
[sidoform till KNY, v.1, trol. uppkommen genom påvärkan från ljudbetecknande verb börjande med kr-]
1) (i vissa trakter, starkt vard.) giva ifrån sig ett dämpat ljud; förr äv.: kraxa. Om så är, hon (dvs. kråkan) först höres kry, / Då är lycka vthi war by. Beronius Reb. E 4 b (1674). Har du hört stararne spela i en vårbjörk? Det är inte sång, men heller inte krax. Hela björken ”kryr”. SvD 1913, nr 81, s. 10.
SAOB
