SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KRYP kry4p, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(kryp 1734 osv. kröp 1823)
Etymologi
[avledn. av KRYPA; jfr KRYPE]
(i sht mindre) krypande l. krälande djur; numera företrädesvis dels om smärre kräldjur, dels om (vinglösa) insekter, maskar, blötdjur o. d.; äv. koll. Samma hand som krypet danat / Det stjernbesådda fästet hvälft. Tegnér (WB) 1: 20 (1801). Mitt rum var fullt af väggohyra och kryp. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 92. Getingar, tusenfotingar och andra kryp. SvD(A) 1935, nr 182, s. 8. — jfr FÄRG-, MASK-, SKAL-, SMÅ-, VÄGG-KRYP m. fl. — särsk.
a) (†) zool. ss. benämning på avdelningen Aptera (vinglösa) bland insekterna. CAlströmer PVetA 1770, s. 62.
b) i jämförelser, för att beteckna levande varelser (i sht människor) ss. små o. obetydliga (jfr c). Dessa jätteberg, under hvilka vi nyss, som små kryp, farit fram. Ödman UngdM 1: 130 (1874, 1881). Siwertz Sel. 1: 218 (1920).
c) bildl. om person (ngn gg djur).
α) (föraktligt l. ringaktande) om obetydlig l. usel l. eländig varelse. Dalin Arg. 2: 175 (1734, 1754). Det ringaste och obetydligaste kryp till menniska. SDS 1898, nr 506, s. 3. GHT 1934, nr 89, s. 13. jfr MÄNNISKO-KRYP.
β) (vard., vanl. skämts. l. smeksamt) om liten person (i sht barn), ngn gg om litet djur. Wetterberg GNord 84 (1862; om ett barn). De små blinda krypen (dvs. kattungarna). Högdahl Fleuron Kattung. 21 (1920).
Spoiler title
Spoiler content