publicerad: 1938
KRYPA kry3pa2, v. -er, kröp krø4p, kröpo krø3pω2, äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande) krupo krɯ3pω2, krupit krɯ3pit2, vard. (i sht i vissa trakter) äv. krypit kry3pit2, krupen krɯ3pen2, vard. (i sht i vissa trakter) äv. krypen kry3pen2; bygdemålsfärgat (i vissa trakter) äv. krypte, krypt (ipf. sg. kröp (krööp, crööp) Apg. 28: 3 (NT 1526) osv. kröpp Tranæus Medewij 49 (1690). — ipf. pl. krupo (krupe) SvTr. 4: 30 (1522), Börjesson E14 128 (1846). kröpo Boivie SvSpr. 188 (1820) osv. krypte Koch Arb. 275 (1912). — sup. krupit (-itt, -et, -edt(t)) E14R 17/2 1561, s. 43 a, osv. krypat Brasck TyKr. C 3 a (1649: krypa). krypit Aurivillius Gr. 143 (1684; jämte krupit), Schiller SvSpr. 199 (1859), Bergroth FinlSv. 44 (1916; ”i hög grad ovårdat”). kröpit (-et) BtÅboH I. 8: 138, 189 (1636). — p. pf. kropen VRP 1626, s. 209. krupen Schroderus Dict. 204 (c. 1635) osv. krypen Schiller SvSpr. 111 (1855), Hembygden(Hfors) 1910, s. 175 (: fullkrypen). krypt Rudbeck Atl. 3: 133 (1698)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.); jfr KRYP, sbst.2, KRYPERI.
Ordformer
(kriip- 1540. kryp- 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. krypa, motsv. d. krybe, isl. krjúpa, flågfrank. criepan, mnt. krūpen, t. dial. kriefen, feng. créopan, eng. creep; av germ. kreup-, sannol. eg.: kröka (sig) o. d. (jfr feng. cryppan, kröka), med biform kreuk- i nor. krjuka, t. kriechen, krypa; trol. besläktat med KROPP, sbst.1 — Jfr KRYP, sbst.1, KRYPE]
1) om människa l. djur: röra sig framåt med kroppen släpande längs l. nära marken; äv. ss. allmän beteckning för rörelsen hos djur som gå på mycket korta ben l. på flera ben än fyra; jfr KRÄKA, KRÄLA; äv. opers. (ofta i fråga om ett flertal krypande djur på en gång); i p. pr. ss. adj. äv. i överförd anv., om rörelse o. d. Krypa på armar och ben, på händer och fötter, på alla fyra. Man måste krypa uppför branten. En fluga kröp på väggen. Krypande rörelse(r); i krypande ställning. Allt som kan gå och krypa, dvs. alla människor, stora o. små. Matkanar som på iordenne krypa. Bar. 6: 19 (Bib. 1541). Vi gick uppföre, kröpo, släpade, drog oss uti grenar och rötter. Linné Bref I. 1: 316 (1732). Det kryper, och det kraflar (i rapphönsboet). Ericson Fågelkås. 1: 141 (1906). Vallhunden .. höll svansen mellan benen och nästan kröp utefter marken. Lagerlöf Holg. 2: 283 (1907). — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt, t. ex.: Hwar forstondet icke så tilrecker, moste wij krypa så länge (dvs. till dess) wij läre gåå. OPetri 2Post. Föret. 2 b (1530); jfr Grubb 13 (1665). Den som kryper, kommer också fram. SvOrdspråksb. 17 (1865).
b) (†) ss. specifik beteckning för rörelserna hos reptilier; särsk. i p. pr. ss. adj., i sht i uttr. krypande djur o. d., ”krälande djur”, kräldjur. Wildywr och the (djur) som krypande äro. Apg. 10: 12 (NT 1526). Ormar, ödlor, med flera krypande djur. Ödmann MPark 264 (1800). Cavallin (1876).
c) (vard.) med subjektsväxling, i uttr. krypa av ngt, vara full av ngt som kryper. Osten kryper af maskar. Sundén (1886). Hela rummet kryper af barn. Böök ResTyskl. 68 (1916).
d) oeg., om växt l. växtdel (stam l. gren l. rot o. d.): vara nedliggande, följa (växa utmed) jordytan; särsk. [efter nylat. repens] bot. i p. pr. i adjektivisk anv.: nedliggande. Gram(en) caninum supinum. Hundegräs, krypande tåtol. Rudbeck HortBot. 50 (1685). Lilla krypande röd Målla. Lindestolpe FlWiksb. 4 (1716). (Busk- o. träd-)stammar, som krypa i jordbrynet. Agardh LinnéArt. 72 (1885). Siwertz JoDr. 35 (1928).
e) (numera föga br.) oeg., med saksubj.: sakta utbreda sig (över ytan av ngt o. d.); förr äv. övergående i bet.: slingra sig. Corallarter, .. begåfvade med aflånga krypande krokuga caverner och fårar. Wallerius Min. 347 (1747). Silfver .. i en lång / körtelrik och mäktig gång / kröp i bergkalk efter hällen. Tegnér (WB) 5: 173 (c. 1825). TT 1873, s. 210.
f) om knäböjande l. fallande till marken (inför ngn l. ngt) l. om förflyttning i liggande l. knästående ställning o. d. ss. tecken på underkastelse l. vördnad l. fruktan o. d.; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. (jfr 3). Man må knäfalla och krypa för Mariæ och andra Helgones Belete, thet mesta en orckar .. Så är thet doch alt förgeffues. Elimæus Trautzich C 1 a (1617). (Den fångne Berse till konung Olav:) Til tina fötter tu krigshiälte, / Kryper iag intet i åhr. Peringskiöld Hkr. 1: 429 (1697). Du ska nog komma att krypa på dina knän till en bättre insigt. Backman Reuter Lifv. 2: 108 (1870). — särsk. i uttr. krypa till korset l. krysse(t) l. krysses, se KORS I 2 e, KRYSS, sbst.3 1.
g) i överförd anv., i fråga om nervretningar som framkalla en kittlande l. stickande känsla, som om ngt kröpe i l. på en; vanl. opers., stundom med subj. betecknande känsla o. d.; äv. bildl., i fråga om starkt obehag, i sht förr äv. harm l. iver o. d., som ngn känner vid ngt; i p. pr. äv. i adjektivisk anv. Det kryper i skinnet, huden. En krypande känsla av köld. Känna (äv. ha) krypningar i fingrarna, armen, i l. över (hela) kroppen. Thet kliar och kryper i honom lijka som Myrer. Månsson Åderlåt. 159 (1642). Det kröp i mig, .. när jag såg det .. utan att kunna hjelpa. Weste FörslSAOB (1823). I större doser .. förorsakar .. (hästfiblan) krypning och stickning i huden. TLäk. 1833, s. 476. Det kröp kallt utefter hela ryggraden. Öman Ungd. 30 (1889). Han kunde knappast gå, olusten kröp i hela kroppen. Öberg Son. 215 (1905). Det kröp i armarna av lust att ta i. Sjödin StHjärt. 39 (1911). Han berättade historier så att det kröp i dem av rädsla. Krusenstjerna Händ. 234 (1929).
h) (i fackspr.) oeg., om en icke avsedd mindre rörelse l. förskjutning (eftergivande) hos ett material: icke vara fullt stabil, ”ge sig”. Ugnen ”kryper”. TT 1899, K. s. 49. Det klena virkets benägenhet att krypa. SkogsvT 1912, s. 287. FörslElektrOrdl. (1931: Krypning).
i) i oeg. anv., för att beteckna en mycket långsam l. trög rörelse: gå (l. röra sig) mycket sakta, släpa sig fram, ”dra sig” fram; äv. bildl., särsk. om tid; i p. pr. äv. i adjektivisk anv. Weste (1807). Där (dvs. i klyftan) kröp tåget ytterst långsamt. Janson CostaN 1: 236 (1910). Andlös .. ligger han .. och väntar långa, krypande minuter. Knöppel Barb. 119 (1916). — särsk. (†) om ur: ”dra sig”, sakta sig. Flytta ned kulan (på pändeln) om .. (pändeluret) vill springa; flytta upp om det vill krypa. VexjöBl. 1819, nr 35, s. 3.
j) i bildl. anv. (jfr f, g, i). De vilja helre krypa i Förfädernes blindhet och elände, än se en lycka, som .. tycks utesluta dem. Dalin Hist. 2: 277 (1750). Tanken, beröfvad sin himmel, kröp med förlamade vingar efter jorden. Tegnér (WB) 3: 159 (1817). — särsk. spelt. i kortspel: lägga på ett lägre kort än det (högsta) förut i samma ”stick” utspelade, ehuru man har kort på hand med vilket man skulle kunna gå över. Wilson Spelb. 335 (1888). Kryper du för knekten? Engström 1Bok 46 (1905). Myhrberg Hum. 39 (1923).
2) med smygande (eg. krypande) rörelser förflytta sig (till en plats), smyga; slinka; äv. (i sht vard.) allmännare: draga sig (in i ngt), taga sig (ut ur ngt), gå, träda, komma; äv. i överförd anv. med sakligt subj.; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Tå the män aff Jsrael sågho at the j nödh woro .. krupo the vthi kulor, och klyffter (osv.). 1Sam. 13: 6 (Bib. 1541). (Tjuven hade) hoos Simon krupit genom fenstret. BtSödKultH 12: 79 (1597). Katten kryper efter en fogel. Weste FörslSAOB (1823); jfr 1. Man vågade (under medeltiden) knappast styra kurs rätt öfver Östersjön, utan kröp längs kusterna. Hildebrand Medelt. 1: 599 (1884). Den egendomliga skredstången, varpå man (vid säljakt) kryper sälen inom skotthåll. 2SvKulturb. 1—2: 238 (1934). — särsk.
a) i uttr. krypa i fängelse, i arrest l. (vard.) i kurran o. d., förr äv. i galgen, (vara tvungen att) gå i fängelse, komma i fängelse osv. Schroderus Os. 1: 211 (1635). Konung Henrich (måste) åter krypa vthi arrest. Brask Pufendorf Hist. 135 (1680). Då mången litet nog giordt, ja orätt lidit, men måste ändå krypa i galgen. HH 24: 168 (1710). Crusenstolpe Mor. 4: 112 (1841). Selander C15Dag. 25 (1927).
b) (vard.) i uttr. krypa till kojs, äv. till sängs l. i säng l. i sängen, ngn gg till sömns l. till ro o. d., gå till sängs, lägga sig att sova l. gå till vila. Jag blef sömnig och kröp uti sängen. DeFoë RobCr. 67 (1752). Duvorna ha krupit till ro. Bolander ManNas. 202 (1925). Så kröp man till kojs i någon gästgivargård. Siwertz JoDr. 27 (1928).
c) (vard.) i uttr. krypa i kläderna o. d., taga på sig kläderna osv. Hon är det bästa stycke Fruntimmer, som nånsin kröp i styfkjortel. Dalin Vitt. II. 5: 68 (1738). Att hastigt krypa i kläderna. VFl. 1920, s. 20.
d) (numera med ngt ålderdomlig prägel) i uttr. krypa i skjul, smyga sig undan o. gömma sig; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Wildiwret kryper vthi skiwl, och bliffuer j sitt rwm. Job 37: 8 (Bib. 1541). Ödets skickelser krypa också stundom i skjul. Cederschiöld Erikskr. 185 (1899). Bååth Grette 165 (1901).
e) i uttr. krypa bakom ngn l. ngt, äv. under ngt o. d., av fruktan gömma sig l. söka skydd bakom ngn l. ngt (l. under ngt osv.); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Wivallius Dikt. 114 (1641). Dhen som rädder är, han kryper baak Vgnen. Grubb 107 (1665). Han var ej van att krypa bakom ryggen på andra. 3SAH 15: 69 (1900). Mellanpartierna kröpo bakom skrivelsen om urtima riksdag i ärendet. SvD(A) 1934, nr 250, s. 4. — särsk. (numera föga br.) i uttr. krypa bakom buskarna, förr äv. i busken, undsticka sig, draga sig undan, då det gäller. En Krijgzman (får) icke krypa i buskan i drabbningz tijdher. Hamarinus Bielke D 3 b (1647). Meurman (1846).
f) (vard.) ridk. i uttr. krypa bakom handen, förr äv. enbart krypa, om det förhållande att hästen undviker att taga bettet, i regel gm att överbetsla sig, ”gå bakom handen”. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 74 (1836). Wrangel HbHästv. 257 (1885).
g) i överförd anv., med sakligt subj.; ofta mer l. mindre oeg. o. bildl. Hade jagh henne hafft jagh skulle henne så, / Hafwa klämt .. / At Ögonen skulle vthur Höösen krypa. Brasck TyKr. C 3 a (1649). För hvar billet, som jag skjutsade fram, kröp i min ficka en skilling. Bremer TecknHvard. 1: 99 (1828). Månen kröp i dimma. Topelius Läsn. 7: 37 (1891). Lagerlöf Holg. 1: 191 (1906). — särsk. (ngt vard.) bildl. i uttr. krypa i skrinet, ”skrinläggas”, uppgivas, icke komma till utförande l. realiseras, bliva till intet. Kapprocken (som han tänkt köpa) hade krupit i skrinet. Blanche FlStadsg. 154 (1847). KKD 6: XV (1912).
3) [jfr motsv. anv. av t. kriechen; anv. utgår från 1 f] bildl.: visa sig l. vara överdrivet ödmjuk l. underdånig, vara servil; vara inställsam, (försöka) ställa sig in, lisma; i sht i uttr. krypa för ngn, äv. krypa i stoftet o. d. för ngn. Krypa för sina överordnade. Krypa för de stora och förtrampa de små. Then ther kan löpa, buga och krypa; then ther kan muta och skenckia; han får kallelse (till de bästa gällen). Swedberg SabbRo 304 (1689, 1710). För lyckan krypande vi slåss om brödet. Geijer Skald. 2 (1811, 1835). Wägner NattS 216 (1926). — särsk.
b) i p. pr. i adjektivisk anv.: överdrivet ödmjuk l. underdånig, ”slavisk”, servil; inställsam, lismande; om person l. ngns sinnelag o. d., i överförd anv. äv. om handling, åtbörd, beteende, yttrande, tal, tanke o. d. Ett krypande sinnelag, en krypande natur. Krypande smicker. Krypande sinnen. Columbus Ordesk. 13 (1678; uppl. 1908). En krypande lycksökare. Tessin Bref 2: 14 (1754). Kinesernas fegt krypande .. ödmjukhet. Svensén Jord. 279 (1886). En inställsam och krypande min. Siwertz Sel. 2: 232 (1920).
KRYPA FRAM 10 4. till 1 o. 2.
1) i eg. bem.; äv. i överförd anv., med sakligt subj. FormPuerColl. C 4 a (1559). Minsta ört, som kryper fram vr jorden. Kolmodin QvSp. 1: 361 (1732). (Fiskaren) måste ofta krypa och åla sig fram (på stranden). Hammarström Sportfiske 112 (1925).
2) oeg., till 1 i. Middagen spisad, krypa vi fram tre mil, för att uppnå / Anxur. Adlerbeth HorSat. 22 (1814). Varje dygn ombord kröp fram som en snigel. Hellström Lekh. 16 (1927).
3) (ngt vard.) bildl.: (så småningom) komma fram, komma till synes l. i dagen, visa sig; särsk. om tanke l. yttrande o. d. som ngn endast motvilligt l. tvingad giver till känna l. yppar l. erkänner o. d.; äv. opers. (med efterföljande att-sats). Sanningen kröp så småningom fram. Weste (1807). Då jag .. något närmare presserade H. M. kröp det ändtligen fram att (osv.). Tegnér (WB) 6: 548 (1830). SvD(A) 1929, nr 78, s. 10. särsk. (ngt vard.) med subjektsväxling, med personligt subj., i uttr. krypa fram med ngt, (småningom l. motvilligt) komma fram med ngt. Bremer Brev 3: 44 (1847). Charles måste krypa fram med sanningen. Hellström Storm 32 (1935). —
KRYPA I10 4. till 1 o. 2; särsk. i fråga om nedstigning i vatten (vid badning o. d.). Hellre (vilja) springa än krypa i det (eg. i fråga om kallt vatten). Jag kryper i, jag törs inte hoppa. TIdr. 1896, s. 453. —
KRYPA IGENOM10 040 l. 032. till 1 (o. 2). G1R 26: 101 (1556). Vera samlade ihop kjolarna och kröp igenom hans .. hål i staketet. Siwertz JoDr. 60 (1928). —
KRYPA IHOP10 04, äv. HOP4.
1) till 1; om människa l. djur: böja sig l. kröka sig l. huka sig ned l. samman. Stenborg Jäg. 37 (1780). Jag skulle krypa hop i ett soffhörn. Wägner Norrt. 57 (1908). (Tigern) reser sig, som om han ville .. krypa ihop till ett språng. Hedin Pol 1: 208 (1911).
2) (i sht vard.) till 1 (o. 2); med pluralt subj.: krypa närmare varandra, maka sig intill varandra. Lät oss krypa ihop för att ge rum. Weste FörslSAOB (1823).
3) (numera ngt vard.) oeg.: draga sig ihop, krympa (ihop), bliva mindre; äv. oeg. o. bildl. Lädret har krupit ihop av torkan. Ekeblad Bref 1: 435 (1655). Riket .. kröp ihop. Dalin Montesquieu 167 (1755). Den här dalen kryper ihop där till ett smalt pass. Zilliacus Indiankr. 110 (1898). —
KRYPA IN10 4.
1) till 1 o. 2: krypande taga sig in l. smyga sig in (ngnstädes); äv. allmännare: (i hemlighet l. med svårighet) komma in.
a) i eg. bem. Krypa in i ett hål, en vrå. Krypa in under bordet. Krypa in i sitt skal (om snigel o. d.); äv. bildl. (jfr b). Han må krypa in vthi steenklyfftor och j bergskreffuor för Herrans fruchtan. Jes. 2: 21 (Bib. 1541). Jag kröp undergifvet .. in i en tredje-klass-vagn. Ödman VårD 2: 89 (1888). Siwertz JoDr. 19 (1928).
b) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.; äv. med sakligt subj. VDAkt. 1671, nr 276. Där Odygd kryper in, / får Wettet en stor Fara. Warnmark Epigr. A 4 b (1688). Snart kröpo bramseglen in (dvs. togos in). Melander Långtur 165 (1896). Fyris(ån) har redan krupit in under en tunn isskorpa. SvD(A) 1933, nr 316, s. 10. särsk. (vard.) i uttr. krypa in i häkte (vard. äv. i kurran), i fängelse o. d., äv. enbart krypa in, sättas l. komma i häkte l. fängelse; jfr KRYPA 2 a. Roos Helgsm. 2: 175 (1896). (Personer som bötfällts för olovlig sprithantering) bruka i regel .. krypa in på någon tid för att göra sig skuldfria. SDS 1927, nr 31, s. 4.
2) (i sht vard.) krympa (in), ”krypa ihop” (se d. o. 3); äv. bildl. Lindfors (1815). Ju mera magen kryper in. Andersson MickelR 208 (1900). Badningen hade så småningom krupit in till att bli en gång om året. Norlind AllmogL 551 (1912).
3) (vard., numera föga br.) bildl.: ”krypa i skrinet”, ”gå i stöpet”, icke bliva av. Resan till Finland kryper in. Bremer Brev 2: 423 (1844). Meurman (1846). —
KRYPA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER. till 1 o. 2; äv. oeg. o. bildl.; äv. med sakligt subj. Ormen kröp ned i jorden. Krypa ned i sängen. Kolmodin QvSp. 1: 371 (1732; bildl.). Vägen kröp ned i klyftan. Lindgren Ital. 70 (1896). Böök Lejon 12 (1935). —
KRYPA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. till 1 o. 2. Barnet kröp omkring på golvet. Svart Gensv. H 3 b (1558). Vi kröpo omkring som indianer på krigsstig. Hallström Händ. 142 (1927). —
KRYPA PÅ10 4. (i sht i fackspr.) till (1 o.) 2: (krypande) smyga sig på (villebråd l. rov o. d.). JGOxenstierna Dagb. 18 (1769). Jahn DjurJägL 20 (1909). —
KRYPA SAMMAN10 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S)040 l. 032.
1) till 1, = KRYPA IHOP 1. (Ekorren) kröp samman till ett enda litet nystan. Benedictsson Ber. 112 (1887).
2) oeg., = KRYPA IHOP 3; äv. bildl. (En teckning) där bilden kryper samman, ter sig mindre än den i verkligheten är. Ahrenberg Männ. 5: 201 (1910). —
KRYPA TILLBAKA10 040 l. 032. till 1 o. 2; äv. oeg. o. bildl. Palmchron SundhSp. 189 (1642; bildl.). Hallström Than. 46 (1900). —
KRYPA UNDAN10 32 l. 40. till 1 o. 2; äv. oeg. o. bildl.; äv. med sakligt subj. Nordberg C12 1: 847 (1740). (Mor visar far) en stackars tolfskilling, som hon hittat i hans västficka, emedan den krupit undan i fyllan och villan. Wetterbergh SamhKärna 1: 7 (1857). ”Ledaren”, som ställd inför ansvaret kröp undan i skyddet av allehanda undanflykter. SvD(A) 1934, nr 169, s. 4. —
KRYPA UNDER10 40. till 1 (o. 2); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl.; äv. med sakligt subj. Krypa under täcket. Jngen cliffue offu[er] ell[e]r krype vnder bomen widh sin hals tilgørend[es]. OPetri Tb. 327 (1527; uppl. 1929). Det låga, som kryper under måttans gräns. Nyblæus Forskn. I. 1: 322 (1873, 1879). —
KRYPA UPP10 4, äv. OPP4. till 1 (o. 2); äv. oeg. o. bildl.; äv. med sakligt subj. Krypa upp i soffhörnet. (Han) kröp .. på 4 fötter wp i skogin. Brahe Kr. 40 (c. 1585). Då kvicksilfret tum för tum kryper ända upp i öfversta ändan af termometern. Cavallin Kipling Kung 13 (1897). Lagerlöf Holg. 1: 107 (1906). särsk. (vard.) bildl.: (långsamt) höja sig l. stiga. Siösteen ModBelg. 270 (1906). Aktierna hade så småningom krupit upp med sina femtio procent. Blomberg Överg. 74 (1915). —
KRYPA UR 10 4, förr äv. UTUR. till 1 o. 2; äv. oeg. o. bildl. Krypa ur sängen, (vard.) stiga upp. Krypa ur skalet (om snigel o. d., äv. om fågelunge som utkläckes). Krypa ur skinnet, se SKINN. Krypa ur kläderna, (vard.) taga kläderna av sig. Något blott Menniskio-påfund, som vrsprungeligen krupit vtur Menniskio-hierna. Sahlstedt Hoffart. Bih. 5 (1720). SvD(A) 1930, nr 233, s. 8. särsk. (ngt vard.) bildl.: ”krypa fram” ur (ngn) (se KRYPA FRAM 3). Nu kröp det ur det här enfaldiga våpet, att (osv.). Crusenstolpe Mor. 4: 115 (1841). Fogelqvist Minn. 141 (1930). —
KRYPA UT10 4. till 1 o. 2; äv. oeg. o. bildl.; äv. med sakligt subj. Krypa ut genom fönstret. Thå Paulus bar til hopa en hoop medh rijss och ladhe på eelden, crööp en eterfull orm vth frå wärman. Apg. 28: 3 (NT 1526). Kådan ”kryper ut” (ur träet). HantvB I. 1: 285 (1934). —
(1) -AND. [efter nt. krūpant, efter t. kriechente, ombildning i anslutning till kriechen, krypa, av krichente, krickente (se KRICKA, sbst., KRICKAND)] (†) i sht zool. andarten Anas crecca Lin., krickand, årta. Lind (1738; under kriech-ente). Fréville Söderh. 2: 249 (1776). Dalin (1852; med hänv. till årta). —
(1 d) -BJÖRK. bot. björkarten Betula nana Lin., dvärgbjörk. Hülphers Norrl. V. 3: 98 (1797). SundhetscollBer. 1855, s. 12. —
(1) -BLOMMA, r. l. f. (mindre br.) byggn. = KRABBA, sbst.1 4 b. UB 1: 263 (1873). NoK 88: 133 (1928). —
(1 d) -BÖNA, r. l. f. om krypande arter av trädgårdsbönor; särsk. om varieteten Phaseolus vulgaris nanus Lin., dvärgböna; vanl. i pl. Linné HortUps. 213 (1748). Bruna Krypbönor. Retzius BlSkr. 230 (1837). Sonesson HbTrädg. 491 (1926). —
(1) -DJUR. (numera föga br.)
1) i eg. bem.: kräldjur, reptil; jfr KRYPA 1 b. SvTyHlex. (1851). Skeletter af däggdjur, fåglar och krypdjur. Lindström Lyell 157 (1859). Roth 1Geogr. 87 (1877). Auerbach (1911).
2) bildl.; jfr KRYP, sbst.1 c α. Ett sådant litet krypdjur, som du. Topelius Planet. 2: 82 (1889). SvD(A) 1928, nr 107, s. 15. särsk. med anslutning till KRYPA 3. Några krypdjur vid hofvet. SöndN 1862, nr 14, s. 1. —
(1) -DÖRR. (†) liten låg dörr (som man måste krypa igenom). Dalin Vitt. 3: 242 (1736). LfF 1868, s. 276. —
(1 d) -FLOKA. bot. växten Helosciadium inundatum (Lin.) Koch (med krypande l. simmande stjälk), kärrfloka. Liljeblad Fl. 106 (1792). —
(1) -FÄ. (numera i sht i vitter stil, ålderdomligt l. skämts.) krypande djur, i sht (vinglös) insekt o. d.; jfr KRYP, sbst.1; äv. bildl. GFGyllenborg Vitt. 2: 46 (1795). Almqvist Amor. 54 (1839; bildl.). Vårfrudagskvällen, den kväll, då alla sommarens små krypfän vakna till liv. Väring Frost. 258 (1926). —
(1 h) -GRÄNS. tekn. Krypgränsen bestämmes (vid utförandet av hållfasthetsprov) genom provning med oförändrad belastning under lång tid. SvUppslB 13: 625 (1932). —
(1, 2) -HÅL, n. [jfr eng. creephole, t. schlupfloch] hål som man kan krypa igenom l. krypa in o. gömma sig i. 1) i eg. bem. Serenius L 3 a (1734). Kryphål för en katt. Weste FörslSAOB (1823). Spanien som i sina ”sierras” (bergsträckor) erbjuder .. (zigenarna) så otaliga kryphål. (Cavallin o.) Lysander 271 (1875). Siwertz Sel. 1: 25 (1920). 2) bildl.; vanl. övergående i bet.: medel (t. ex. lucka i lagstiftning l. förhållningsregler o. d.) som man kan begagna för att handla lagstridigt l. för att undandraga sig ngt o. d.; (medel l. tillfälle till) undanflykt, förevändning. På det odygden ingen städs måtte finna något kryphol at giömma sig uti. SvNitet 1738, nr 14, s. 7. Liljecrona RiksdKul. 253 (1840). När han i .. lagarna finner det kryphål, som han kan smita igenom. Jensen Carlé Amer. 91 (1920). —
(1, 2) -JAKT. jäg. jakt vid vilken jägaren (krypande) smyger sig på villebrådet. Heidenstam Folkung. 2: 335 (1907; bildl.). Högdahl Jaktb. 287 (1913). —
(1) -KEDJA, r. l. f. tekn. drivanordning (för traktorer o. d.) i form av ett ändlöst band (kedjeband) med breda, flata länkar. 2NF 34: Suppl. 391 (1922). Nerén (1930).
(1 d) -KLÖVER. bot. klöverarten Trifolium repens Lin., vitklöver, vitväppling. Nyman HbBot. 327 (1858). —
(1) -KUNG. (†) i sht zool. kräftdjuret Cancer Bernardus Lin., eremitkräfta (som brukar krypa in i snäckskal). Linné Sk. 327 (1751; fr. Mölle i Skåne). Dalin (1852). —
(1 d) -KÖRS. bot. o. trädg. (det från Nordamerika härstammande) körsbärsträdet Prunus pumila Lin. Laurell Träd 18 (1891). PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 38. —
(1 d) -LJUNG. i sht bot. ljungväxten Azalea procumbens Lin.; jfr KREPLING. Fries BotUtfl. 3: 209 (1864). —
(1) -LUTA, adj. l. adv. (†) (som befinner sig) i starkt lutande o. hopkrupen ställning, böjd ss. för att krypa. Fast han (dvs. Astrild) stundom måst på Skyttars wijs kryp'luta, / Ja offta gå på Knä. Brobergen 37 (1693, 1708). Düben Boileau Skald. 12 (1721). —
(1) -MASK; pl. -ar. (†) krypande mask; anträffat bl. i bildl. anv., om person; jfr KRYP, sbst.1 c α. Læstadius 2Journ. 160 (1833). Wetterbergh Penning. 210 (1847). —
(1 d) -MOLLA. (†) bot. växten Chenopodium glaucum Lin., blåmolla. Rudbeck HortBot. 14 (1685). Bromelius Chl. 10 (1694). —
(1 d) -MOSSA. (†) bot. lummerväxten Lycopodium clavatum Lin., mattlummer. Bromelius Chl. 69 (1694). —
(1 d) -PLANTA, r. l. f. (†) slingerväxt, klängväxt. Lianer och andra krypplantor. SthmFig. 1847, s. 76. Bremer GVerld. 5: 67 (1862). —
(1 d) -RANUNKEL. bot. örten Ranunculus hyperboreus Rottb. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 498 (1901). TurÅ 1911, s. 177. —
(1) -SKIVA, r. l. f. zool. hos vissa (lägre) djur (ss. snäckdjuren) förekommande skivformigt rörelseorgan (fot), skivfot, krypfot. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 112. SkogsvT 1912, Fackupps. s. 40. —
(1, 2) -SKYTT. (kryp- 1773 osv. krype- 1538—c. 1755) skytt som (krypande) smyger sig på sitt villebråd l. som jagar från gömställe(n); vanl. i fråga om olovlig jakt, övergående i bet.: tjuvskytt; jfr SMYG-SKYTT. G1R 12: 116 (1538). Här är en hop med krypskyttar häromkring, som lurar efter hiortarna. Envallsson Kung. 26 (1784). SvD(A) 1934, nr 316, s. 14. särsk. bildl. Envallsson Hofsl. 7 (1786). Krypskytten Amor. Hagberg Shaksp. 10: 168 (1850). SvD(A) 1933, nr 85, s. 10 (om pressfotograf). —
(1, 2) -SKYTTE. jakt av krypskytt; tjuvskytte; jfr SMYG-SKYTTE. VetAH 1779, s. 84. (Han) misstänktes .. för krypskytte i Pugerups skog. Cavallin Herdam. 3: 167 (1856). Sjöberg Horn Trad. 157 (1928). särsk. i oeg. l. bildl. anv. Ingen ordnad krigföring känner pardon inför franktirörers krypskytte. Hedin Front. 206 (1915). —
(1, 2) -SKYTTERI. (†) = -SKYTTE. Stagnell BSjelfklok 13 (1753; bildl.). Weste FörslSAOB (1823). ÖresundP 1855, nr 88, s. 1 (bildl.). —
(1) -SPÅR. spår efter krypande djur (t. ex. maskar o. d.); särsk. geol. om dylika spår i skiktade avlagringar. Högbom Norrl. 153 (1906). —
(1 d) -STARR. bot. starrarten Carex disticha Huds. (med krypande rotstock). Kindberg SvNamn 32 (1905). —
(1) -SULA, förr äv. -SÅLA, r. l. f. zool. jfr -SKIVA. Thorell Zool. 2: 450 (1865). LAHT 1915, s. 271. —
(1 d) -TALL. krypande tall; särsk. bot. om tallarten Pinus montana Mill., dvärgtall. UB 3: 402 (1873). FoFl. 1934, s. 216. —
(1 d) -TRÅD. bot. alg tillhörande släktet Oscillaria Bosc.; särsk. om arten Oscillaria limosa (Roth) Ag. Krok o. Almquist Fl. 2: 100 (1907). SvUppslB (1933). —
(1 e) -TÅG. bot. växt tillhörande släktet Juncus Lin.; särsk. om arten Juncus bufonius Lin. Linné Fl. nr 283 (1745). Nathorst SvVäxtn. 74 (1905). —
(1 d) -VEN. i sht bot. o. landt. gräs tillhörande släktet Agrostis Lin.; särsk. om arten Agrostis stolonifera Lin., fioringräs (äv. odlat ss. foderväxt). Linné Fl. nr 61 (1745). Kryp-Hvenen eller Fioringräset. Zetterstedt SvLappm. 2: 110 (1822). SFS 1925, s. 1000. —
(1 d) -VETE. i sht bot. o. landt. (den ofta ss. ogräs förekommande) växten Triticum repens Lin., kvickrot. Lundequist Landtbr. 430 (1843). —
(1 d) -VIDE. i sht bot. buskväxten Salix repens Lin., jordvide; jfr -PIL. Linné Fl. nr 896 (1755). Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 47 (1901). —
-VÄG.
1) (numera bl. tillf.) till 1: väg på vilken man (icke kan gå utan) måste krypa fram. Ödmann StrSaml. 2: 150 (1785).
2) (†) till 2: smygväg; ofta bildl. Lindfors (1815; bildl.). Hillman Palacio Valdés SSulp. 381 (1899; bildl.). —
(1 d) -VÄXT.
1) krypande växt. Holmberg 2: 565 (1795). En krypväxt på en mossig sten. Nyblom Dikt. 159 (1854, 1860; i bild).
(1 d) -ÄRT. i sht bot. o. trädg. krypande (lågväxande) ärtväxt; särsk. om den i trädgårdar ofta odlade arten Pisum sativum Lin. var. nanum, dvärgärt; vanl. i pl. Linné HortUps. 215 (1748). P(isum) nanum. Kryp-Ärter. Liljeblad Fl. 254 (1792). Lundström Trädg. 1: 81 (1831). —
(1 d) -ÖRT.
B (†): KRYPE-SKYTT, se A.
C: (1 g) KRYPNINGS-KÄNSLA. känsla av krypning(ar). (Den kokainförgiftade) plågas .. af häftig krypningskänsla, som om otaliga små djur (”kokaindjur”) kröpe i skinnet. 2NF 36: 1089 (1924). —
Avledn.: KRYPARE, se d. o. —
KRYPE, sbst.1, n. (†) till 1: kryp. (Det) finnes der (i Medevi rödbrunn) intet Krääk eller Krype, Matkar, Grodor, etc. Hiärne Watt. 61 (1683). —
KRYPE, sbst.2, n. (†) till 1 o. 2: ställe (hål, vrå o. d.) där man kan krypa in o. gömma sig, kryphål, gömsle, krypin; äv.: enkel l. tarvlig bostad (hus l. rum), enkel koja, kyffe. Sylvius Curtius 263 (1682). Matkar, Ormar, Flugor, och en deel Foglar lågo som döda i dheras hålor och krypen. Rudbeck Atl. 2: 452 (1689). Han .. har ett enda litet krype. Weste FörslSAOB (1823). ÖoL (1852; med hänv. till kyffe, koja). jfr NATT-KRYPE. —
KRYPERI, n. [jfr t. kriecherei] till 3: handling(en) att krypa; egenskapen att vara krypande; överdriven ödmjukhet o. undergivenhet, servilitet, inställsamhet; lismande; äv. konkretare, om handling o. d. som vittnar om kryperi. Nedlåta sig till lågt (ovärdigt) kryperi. Weste FörslSAOB (1823; med pl.). Karl XII var uppfostrad i enväldets grundsatser och styrktes ytterligare deri genom sina undersåtars kryperi. Odhner Lb. 236 (1869). Det simpla kryperiet för genier. Hallström LevDikt 104 (1914).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content