SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRÅNG, sbst.
Etymologi
[jfr d. (kringel og) krangel, ngt snirklat; bildat till stammen i KRÅNGEL (jfr d. o. 2). — Jfr KRINGEL-]
(†) i uttr. i krång, i krumelurer l. krusiduller. I krus, i krång, i ring sys glimmand' fagert band. Tessin Skr. 18 (1758).
Spoiler title
Spoiler content