SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRÅS krå4s, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(kros 1555. kross 1560. krosz 1664. krås 1650 osv. kråts 1749)
Etymologi
[jfr d. kraas, nor. krås; sannol. av nt. krōs; besläktat med KRUS, adj. — Jfr KRÅSA, sbst.]
1) kok. i sg., förr äv. pl., kollektiv benämning på (de matnyttiga) inälvorna i mindre slaktdjur l. fisk, stundom äv. med inbegrepp av vingar o. ben o. d.; innanmäte; numera bl. i fråga om inälvorna i fågel l. (ngn gg) kalv. (Vadstena kloster skall uppbära) någit aff krosit eller inmathen ifrå laxafisket i Motala. G1R 25: 114 (1555). Stoffera så (gåsen) medh Kråset såsom är Leffren, Magan, Halsen och Vingarne. Salé 23 (1664). Langlet Husm. 329 (1884). — jfr GÅS-, KALV-KRÅS.
2) (vard.) bildl., i uttr. smörja kråset l. (mera tillf.) sitt krås o. d., frossa på god mat o. dryck; äv. i uttr. smörja kråset osv. med ngt, frossa på ngt. Wetterstedt ConvOrdb. 94 (1822). Sandels han satt och smorde sitt krås, / Åt friskt som om intet händt. Runeberg 2: 75 (1848). Dock smörja de (dvs. eskimåerna) gärna kråset med kråkbär. LfF 1894, s. 193. NDA(A) 1934, nr 99, s. 1. jfr: Jag tror, att spanskvinet smakar kråset. Strindberg SvÖ 2: 179 (1882).
Ssg (till 1): KRÅS-SOPPA, r. l. f. kok. soppa kokad på gåskrås. Eller Jensen Kokb. 96 (1902).
Spoiler title
Spoiler content