KRÖLE krø3le2, n.; best. -et.
Etymologi
[till sv. dial. kröla, krypa, kräla (om små djur som röra sig om varandra); jfr nor. kraul, myller, till kraula, kräla; samhörigt med KRYLL, KRÄLA]
1) (föga br.) krälande hop, myller. Hela krölet af slagskämpar, pilar, grenar och stjärnor (på den dekorerade dörren). SvSlöjdFT 1914, s. 143.
2) [jfr sv. dial. (Östergötl.) krylle, om varjehanda smått, t. ex. om små ogräsfrön i säd, eg.: krälande hop] (†) koll., om slösäd, ogräsfrön i säd o. d. VDAkt. 1765, nr 71.
SAOB
