KRÖNIKA, sbst.2, r. l. f.; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. krönika; av ett diminutivum till mnt. krane, trana, l. av en nt. motsvarighet till t. kranich, trana, i ä. tid äv. om hissinrättning; jfr KRAN]
(†) redskap bestående av en stång med bukigt tvärträ i ena ändan, varmed stockar o. d. kunna vändas, vändhake. Rothof 182 (1762).
