SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KULLA kul3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
1) (†) motsv. KULL, sbst.2 1: klippa l. raka av håret på (ngn l. ngns huvud), klippa l. raka tonsur på (ngn), kortklippa; i p. pf. äv. i adjektivisk anv. Man skal gråta och iemra sigh, och kulla sigh, och dragha säck vppå. Jes. 22: 12 (Bib. 1541). Job .. reeff sönder sin mantel, och kulladhe sitt hoffuudh. LPetri Job 1: 20 (1563). Jag .. war altid kullat. Hall Rudbeck 20 (i handl. fr. 1696). Weste FörslSAOB (1823).
2) [jfr nor. kolle] (†) motsv. KULLE, sbst.3 1: skära l. klippa av toppen på (ngt), beskära, toppa. Lind (1749). Heinrich (1814). — jfr AV-KULLA.
3) förse (ngt) med rundad topp l. kulle; göra (mila o. d.) jämn på kullen; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret: kulle; numera bl. (skogsv.; mindre br.) med avs. på mila; jfr KULLE, sbst.3 1 b. Rosten kullas eller öfvertäckes med orissladt kolstybbe. Rinman 2: 1198 (1789; i fråga om järnframställning). En mila som är kullad med bränder. JernkA 1824, s. 341. Öfverst (på milan) anbringas en kullning af torrare och finare ved. Åkerman KemTechn. 1: 158 (1832). Bergström Kol. 70 (1922).
4) (numera föga br.) lägga (torv) i hög(ar), ”stacka” (torv); äv. oeg., med avs. på mossområde o. d.; jfr KULLE, sbst.3 3. Betalt 2ne som kullat torf. HdlÅgerupArk. 1740. Ett raskt hjon kan kulla tvenne rutor pr dag. MosskT 1890, s. 305. SD(L) 1898, nr 362, s. 4.
Särsk. förb.: KULLA AV. (†) till 1; med avs. på hår. Schroderus Comenius 584 (1639). Serenius (1741). jfr AVKULLA.
Ssg (jfr KULLE, sbst.3 ssgr): (1) KULL-SAX. (†) Schroderus Comenius 584 (1639). Möller (1790, 1807).
Spoiler title
Spoiler content