SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KULTRA kul3tra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. (Götal.) kultra, r-utvidgad sidoform till KULTA, v.; jfr nt. kultern, snava, falla, (bullrande) rulla]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) intr., äv. refl.: rulla, vältra sig. Sundblad GBruk 131 (1881; refl.). Varmt ombonade med skinn och ylle, kultrade nybyggarbarnen som trulsiga knyten i snödrivorna. Johansson RödaHuv. 1: 86 (1917).
Särsk. förb. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): KULTRA OM10 4. Sundblad GBruk 135 (1881). (Vargen) kultrade om med hundarna i den uppsparkade snön. Johansson RödaHuv. 1: 101 (1917).
Ssg: KULTER-STEN, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content