[fsv. kunna, kynna; jfr d. kynde, isl. kynna, kunden, mht. kunden, künden, t. künden; till stammen i fsv. kunder, kunnig, känd (jfr KUND, adj.,KUNGÖRA); jfr KUNNA, v.1]
(†) göra (ngt) känt, förkunna. Bodskap må iag bäre, anslag kan iagh icke kunne. SvOrds. A 4 a(1604). jfr: Bodhskap må iagh bära, anslagh kan iagh icke förkunna. SvOrds. A 4 a(1636). — jfr AV-,FÖR-,UT-KUNNA.
