publicerad: 1938
KUPELLERA kup1ele4ra l. kɯ1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KUPELLATION (se avledn.)
Ordformer
(förr äv. skrivet cu-)
Etymologi
[av fr. coupeller, avledn. av coupelle, av lat. cupella, diminutivbildning till cupa, skål (se KUPA, sbst.); jfr KAPELL, sbst.4]
(numera mindre br.) tekn. avdriva (guld, silver l. platina) medelst upphettning i oxiderande luftström; särsk. i fråga om avdrivning i mindre skala (i laboratorier o. d.); jfr KAPELLERA, v.2 Fijnt och cupellerat silfwer. Hiärne Förb. 31 (1706). VetAH 1765, s. 163 (i fråga om platina). TT 1899, K. s. 76. Cannelin (1921).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content