SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KUPELLERA kup1ele4ra l. 1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KUPELLATION (se avledn.)
Ordformer
(förr äv. skrivet cu-)
Etymologi
[av fr. coupeller, avledn. av coupelle, av lat. cupella, diminutivbildning till cupa, skål (se KUPA, sbst.); jfr KAPELL, sbst.4]
(numera mindre br.) tekn. avdriva (guld, silver l. platina) medelst upphettning i oxiderande luftström; särsk. i fråga om avdrivning i mindre skala (i laboratorier o. d.); jfr KAPELLERA, v.2 Fijnt och cupellerat silfwer. Hiärne Förb. 31 (1706). VetAH 1765, s. 163 (i fråga om platina). TT 1899, K. s. 76. Cannelin (1921).
Avledn.: KUPELLATION, r. l. f. [av fr. coupellation] (mindre br.) tekn. Dalin (1871). Cannelin (1921).
Spoiler title
Spoiler content