publicerad: 1938
KURANT kuran4t l. kɯ-, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet c-. courant 1661—1871. kurant (cu-) 1757 osv. curent 1591 (: Curent gyllen)—1835. currant 1734. current 1580 (: Current gyllen)—1845 (: current-myntet))
Etymologi
[jfr d. kurant, t. kurant, kurrent, korrent; av fr. courant, p. pr. av courir, löpa, ytterst till lat. currere (jfr KURIR, sbst.1, KURS). — Jfr KONTOKURANT, KURANT, sbst.1—3, PRISKURANT]
1) (i sht i fråga om ä. förh.) om mynt: gångbar, gängse. Stiernman Com. 3: 48 (1661). UB 7: 22 (1874). SvUppslB (1933). — särsk. i uttr. (så l. så många) daler o. d. kurant, om (så l. så många daler osv.) beräknade i det gängse myntet. 600 d(ale)r courant. RARP 17: 39 (1710). Bergv. 2: 205 (1741). Heckscher SvEkonH 1: 610 (1936; i fråga om förh. på 1600-talet).
2) om handelsvara: gångbar, som lätt kan säljas l. avsättas. Stiernman Com. 3: 704 (1668). In- och utom Lands .., där .. Stångjärnet är en courant wahra. HC11H 13: 86 (1697). ArkNorrlHembygdsf. 1924—25, s. 90. — jfr IN-, O-KURANT. — särsk. om litteratur, konstvärk o. d. Av all kurant fransk litteratur (utgåvos) obehindrat .. eftertryck. Sylwan (o. Bing) 1: 359 (1910). Mindre kurant konst. Svea 1925, s. 153 (i fråga om konstvärk).
3) om ord, uttryck o. d.: allmänt bruklig, gångbar. PedT 1900, s. 398. (Titeln) Högvördighet, till biskopar, .. är ännu 1850 fullt kurant. StNordFilol. IX. 4: 94 (1918).
4) (numera knappast br.) om (en varas) pris: gängse, allmän. Guldets Couranta pris emot utmyntat Silfver. Zettersten AnmMynt 44 (1771). Hernberg Rättsh. 535 (1922). jfr: (†) Inspectoren (vid ”rysshandeln”) skall ock alltid giöra sig informerad och inhämta ifrån Ryszland, om deras handel prijs Courant, samt giöra sig noga bekant, antingen deras Gods lärer falla eller stiga. SthmStadsord. 2: 90 (1693).
5) (†) allmänt förekommande, allmän, vanlig. Det passerar currant. Serenius M 1 a (1734). De courantaste academiske studier. EGLidbeck (1752) i SvMerc. V. 4: 197. Detta kuranta hofsqvaller, hvilket hon kände bättre än någon annan. Topelius Vint. II. 1: 467 (1867, 1881).
6) (†) som sker l. förekommer ständigt l. utan avbrott, ständigt, oavbruten; löpande. Bæckström Rörstr. 59 (cit. fr. 1733). Stämplandet af en ytlig embetsmanna-bildning såsom tillräcklig för alla statens kuranta behof. Geijer I. 4: 103 (1822). — särsk. om ärende o. d.: som ständigt förekommer, men som icke fordrar lång l. besvärlig handläggning, som genast kan avgöras, löpande. HSH 7: 206 (c. 1800). De couranta ärenderne. CivInstr. 447 (1801). En mängd auskultanter (måste) adjungeras (vid domstolen), för att endast hålla uppe de kuranta göromålen. Kullberg Portf. 239 (1850).
8) (†) om person: vederhäftig, solid. Nordström SthmFirmH 261 (i handl. fr. 1828). En gammal kurant affärsman. Runeberg ESkr. 2: 98 (c. 1850).
9) (vard.) kry, rask, ”i god form”. CVAStrandberg 2: 208 (1865). Frisk och kurant som en nötkärna. SvD(A) 1929, nr 264, s. 13.
(1) -MYNT. (i fråga om ä. förh.) = KURANT, sbst.3; särsk. = KURANT, sbst.3 b. På åtskillige ställen är skilnad imellan Banco- och Courant-mynt. Clason PVetA 1769, s. 40. Heckscher SvEkonH 1: 610 (1936; i fråga om myntet på 1600-talet). —
-RÄKNING. (†) kontokurant, kontokuranträkning; jfr KURANT, adj. 6. BoupptSthm 1667, s. 857, Bil. Den Inrikes och Utrikes Gälden, både på Lån och Courant-räkningar. AdP 1800, s. 452. —
(1) -SEDEL. (förr) benämning på ett slags sedlar som 1800 utgåvos av riksbanken. AdP 1800, s. 495. Adlerbeth Ant. 2: 228 (c. 1815). SvRiksd. I. 7: 132 (1932; i fråga om förh. år 1800). —
-VÄRDE. (numera knappast br.) handel. kursvärde; jfr KURANT, adj. 4. Real-, kurs- eller kurantvärde, det värde, som obligationen betingar sig i allmänna rörelsen. Fliesberg Handel. 101 (1891). Cannelin (1921).
Spoiler title
Spoiler content