publicerad: 1938
KURSIV kursi4v, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. cursiv (-if))
Etymologi
1) (i fackspr.) om den i antik o. medeltida skrift urspr. bl. för det dagliga livets behov använda lutande skrivstilen med sammanhängande bokstäver (motsatt: präntade bokstäver); äv. om på likartat sätt ombildad bildskrift; numera i sht boktr. om lutande tryckstil av liknande form; särsk. i uttr. cicero kursiv, gotisk kursiv, mittel kursiv, sirad kursiv osv. Mittel cursif. ConsAcAboP 2: 16 (1654). Det grekiska alfabetet, som .. (goterna) lånade, var det, som användes för det dagliga livets behov eller den s. k. kursiven. SvFolkH I. 1: 120 (1914). Att sätta en hel bok med kursiv kan .. knappast vara ett lyckligt grepp. SvSlöjdFT 1917, s. 16.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content