SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KURTIN kurti4n, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; förr äv. KORTINA, f.
Ordformer
(cortina 1612. cortin- (i ssg) 1651. cortin(e) 1662 (: Cortinerne, pl.), 16881729. courtin(e) 16261905. kurtin (cu-) 1801 osv.)
Etymologi
[liksom t. kurtine, eng. curtain, av fr. courtine (ffr. co(u)rtine), av lat. cortina (se GARDIN, sbst.1); jfr it. o. span. cortina]
1) (†) förhänge, gardin. Jagh (är) icke seen, / At draga Cortinan igen. Messenius Sign. E 4 b (1612). Biurman Brefst. 124 (1729). Dalin (1871). — särsk. om teaterförhänge, ridå. Medan de 4 äro qwar på theatret slutes courtinen. Hiärne (SvNatL) 225 (1665). LejonkDr. 92 (1689). Dalin (1871).
2) (förr) bef. (vanl. rak) befästningslinje som förbinder två närliggande bastioner. OxBr. 1: 313 (1626). Kurtinerna äro genom sitt indragna läge svårast för fienden att anfalla. Hazelius Bef. 267 (1836). Långsträckta kurtiner med gluggar halft dolda under mull och murbruk. Rydberg Varia 276 (1886, 1894). Hornborg Loew. 92 (1928).
Ssgr: (2) KURTIN-MUR. (förr) bef. KrigVAH 1843, s. 320.
(2) -VINKEL. (förr) bef. vinkel mellan vardera bastionens flank o. kurtinen. Ståhlsverd 61 (1755).
(1 slutet) -ÖPPNING. (†) i teaterstycke: ”öppning”, akt. Then Triumferande Parnassus. Föreställes vthi tree särskillige Cortinöpningar. Stiernhielm Parn. (1651, 1668).
Spoiler title
Spoiler content