publicerad: 1938
KVADRUPEL kvadrɯ4pel, l. KVADRUPPEL -up4el, r. l. m.; best. -n (Sundén (1888) osv.) ((†) -plen HbiblSällsk. 1: 205 (1838)); pl. -plar (ReglKortsp. 2: 45 (1809) osv.) ((†) -pler Tersmeden Mem. 6: 187 (1787), Meurman (1847)).
Ordformer
(förr äv. q-. kvadrupel 1809 osv. kvadruple 1736—1932. kvadruppel 1839—1930)
Etymologi
[jfr t. quadrupel, eng. o. fr. quadruple; lat. quadruplum, fyrfald, n. av quadruplus, fyrfaldig]
1) (föga br.) grupp av fyra samhöriga l. likartade enheter, fyrfald; fyrfaldig(t) tal l. storhet, fjärde mångfalden av ett tal l. en storhet. Dessa quadrupler af Förtekningar. Kellgren (SVS) 6: 199 (1788). Auerbach (1911).
3) spelt. i vissa (numera föga brukliga) kortspel, om spelresultat som uppnås, innan motspelaren hunnit markera någonting, o. som medför fyrdubbel vinst. ReglKortsp. 2: 45 (1809). Lindskog Spelb. 79 (1847).
Ssgr (till 1): KVADRUPEL-ALLIANS. hist. allians mellan fyra stater, fyrmaktsförbund. Eberhardt AllmH 2: 109 (1768). —
-ÅNGMASKIN~102, äv. ~200. tekn. ångmaskin i vilken ångans expansion successivt försiggår i fyra cylindrar. 2NF 33: 1063 (1922). Nilsson Skeppsb. 2 (1932).
Avledn.: KVADRUPLERA, v. (†) till 1.
2) spelt. i biljard: ”göra” en boll, sedan spelbollen tre gånger stött mot vallen (o. alltså rullat i fyra olika riktningar). HbiblSällsk. 2: 108 (1839). Wilson Spelb. 66 (1888).
Spoiler title
Spoiler content