SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KVAGGA kvag3a2, f. l. r.; best. -an; pl. -or ((†) -as VetAH 1779, s. 78).
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[jfr holl., t. o. eng. quagga; från ett hottentottspråk]
zool. det till sebrorna hörande, numera utdöda djuret Equas quagga Gmel. VetAH 1779, s. 78. FoFl. 1924, s. 208.
Ssgr: KVAGG- l. KVAGGA-FÖL.
-HINGST.
-HJORD. (kvagga-) 1Brehm 1: 453 (1874).
-STO.
Spoiler title
Spoiler content