SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KVARNSTEN kva3rn~ste2n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. q-. kvarn- 1526 osv. kvarna- 1526—1616. kvarne- 1541—1665. Se för övr. KVARN)
Etymologi
[fsv. qvärn(a)-sten; av KVARN o. STEN]
1) i en kvarn: vardera av de två, i allm. runda, skivformiga, räfflade stenar (löparen o. liggaren) mellan vilka sädeskornen o. d. malas sönder; äv. bildl. Huilkin som förarghar en aff tesse ringasta som troo på mich, honom wore bätre ath en quernasteen wore bunden widh hans halsz och senktes j haffzens diwp. Mat. 18: 6 (NT 1526). På Gottland giöra de ej qvarnstenar af sandsten utan af gråsten. Linné Stenr. 21 (c. 1747). (Det ser ut) som om Kalixhjälpen skulle bli en permanent kvarnsten om regeringens hals. SvD(A) 1935, nr 176, s. 4. — särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Then quernsten maal som vnder är. SvOrds. C 5 a (1604). Ord äre inga Qwarnesteenar, the kunna fulle hämptas tillbaka. Grubb 13 (1665). Dä ä' inte långt mella hvarfva, sa' kärnga åkte på qvarnsten. Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) (i fackspr.) benämning på olika slags bärgarter varav kvarnstenar tillvärkas. Wallerius Min. 73 (1747; om visst slag av sandsten). SvUppslB (1933).
Ssgr (i allm. till 1): (1, 2) KVARNSTENS-BROTT. [fsv. qwærnstenabroth (HH XVI. 1: 110 (1447))] jfr BROTT 6. VetAH 1759, s. 261. Fatab. 1934, s. 236. —
-BRUK. för tillvärkning av kvarnstenar. 2NF 32: 1185 (1921). —
(jfr 2) -BÄRG. (i fackspr.) kvarnsten (i bet. 2). Björkman (1889). —
-FABRIK. jfr -BRUK. 2NF 34: 742 (1922). —
(jfr 2) -GNEJS. (i fackspr.) PT 1905, nr 159 B, s. 2. —
(jfr 2) -GRYT l. -GRYTE. (numera föga br.) kvarnsten (i bet. 2). Schück VittA 1: 142 (i handl. fr. 1629). Schultze Ordb. 1646 (c. 1755). —
-GÄRNING. (†) i fråga om metallsmycken: bearbetning l. utsmyckning i ett visst mönster; jfr MÖLLESTENSGÄRNING. En (guld-)kädie med quernestens gerning. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 8. —
-HACKA, r. l. f. för skärpning av kvarnstenar. Björkman (1889). Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 67 (1918). —
-HUGGARE. JernkA 1829, Bih. s. 206. —
-HUGGERI. jfr -BRUK. SmålP 1890, nr 42, s. 4. —
(jfr 2) -HÄLL. (numera knappast br.) kvarnsten (i bet. 2); lager av kvarnsten; jfr HÄLL, sbst.2 1, 2. VetAH 1820, s. 111. Svea 1: 87 (1824). —
(jfr 2) -KVARTS. (i fackspr.) SvUppslB 16: 384 (1933). —
(jfr 2) -LAVA, r. l. f. (i fackspr.) SvUppslB 16: 384 (1933). —
(jfr 2) -PORFYR. (i fackspr.) JernkA 1828, Bih. 3: 16. —
(jfr 2) -SANDSTEN~02 l. ~20. (i fackspr.) JernkA 1827, Bih. s. 21. —
-TÅG. (mindre br.) för lyftande av (den övre) kvarnsten(en) (vid skärpning o. d.). Nordforss (1805). SvTyHlex. (1851, 1872). —
-ÖGA. = KVARN-ÖGA. Patent nr 740, s. 1 (1887).
Spoiler title
Spoiler content