publicerad: 1938
KVARN kva4rn, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -ar ((†) -er (möjl. att hänföra äv. till sg. kvarna) G1R 3: 344 (1526), SthmStadsord. 2: 77 (1692)); förr äv. KVARNA, f.; best. -an; pl. -or l. -er (se ovan).
Ordformer
(förr äv. q-. quar 1622—1674, 1745 (: qvar-lekan). kvaren 1659—1704. kvarn 1538 osv. qvarna 1593—1697. kvärn (qve-) 1521—1739)
Etymologi
[fsv. qvärn, qvarn; jfr d. kværn, nor. o. isl. kvern, got. -qaírnus (i ssgn asiluqaírnus, åsnekvarn), fht. quirn, chuirna, kvarnsten, handkvarn, eng. quern; till ett germ. kwernu-, motsv. lit. gìrnos, pl., handkvarn, fslav. žrŭny, kvarn; till en ieur. rot gṷer, krossa. Formen kvarn har sannol. uppstått i uppsvenska dial. gm utveckling av ä till a framför r + kons. — Jfr KVARNA, v.]
1) för malning av spannmål avsedd inrättning (redskap l. maskin l. anläggning) som består av l. vars väsentligaste delar utgöras av två, i allm. rundade, skivformiga, räfflade stenar l. (i fråga om modernare förh.) två valsar, mellan vilka sädeskornen krossas; äv. om industriell anläggning med l. byggnad för kvarn l. industriföretag som driver kvarnrörelse. Holländsk kvarn, väderkvarn med vridbar kvarnhatt. SthmSkotteb. 3: 194 (1521). En Qvarn, som drages med oxar. Barchæus LandthHall. 19 (1773). En qvarn med sex vingar. Strindberg NRik. 60 (1882). I Sverige omhänderhaves (spannmåls-)importen huvudsakligen av de större kvarnarna. HandInd. 463 (1926). — jfr FRÄLSE-, GRYN-, HAND-, HUSBEHOVS-, HÄST-, MJÖL-, ODAL-, RIS-, SKATTE-, SKEPPS-, SKVALT-, STEN-, STOLP-, STUBB-, TRAMP-, TULL-, VALS-, VATTEN-, VÄDER-, ÅSNE-KVARN m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Gerug quarn mall allehande korn. SvOrds. A 7 a (1604). Otäät Qwarn är Mölnarens födekrook. Grubb 597 (1665). Först til qvarn, får först mala. Serenius (1741); jfr: Den som först kommer till qvarnen, får först malet. Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk. i uttr. guds kvarnar mala långsamt men säkert o. d. Gudarnes kvarnar mala väl sent, men då mala de siktadt. Rydberg Myt. 2: 502 (1889). Guds kvarnar mala långsamt men säkert. Ström SvenskOrdspr. 69 (1926). Rättvisans kvarnar mala långsamt. SvD(A) 1934, nr 180, s. 3.
b) (numera bl. arkaiserande l. i folkligt spr.) i uttr. till kvarns, till kvarnen. HammarkDomb. 18/4 1617. Moberg Rask. 238 (1927).
c) [efter uttr. till kvarns] (†) i uttr. från kvarns, från kvarnen. VDAkt. 1688, nr 795. KKD 12: 259 (1704).
d) (numera knappast br.) i (urspr.) allittererande förb. med kyrka, för att angiva två inrättningar som tillsammans representerar människans andliga o. timliga behov. VDAkt. 1684, nr 195. För hans hotelser och undsäijelser .. drister sig Rätt nu ingen hwarken till Kyrkia ell(e)r Qvarn. VDAkt. 1706, nr 59. Hiärne 2Hdskr. 156 (c. 1715). Den ene vill till kyrkan, den andre till qvarn. Granlund Ordspr. (c. 1880). Vendell SvFras. 32 (1903).
e) i jämförelser; särsk. för att beteckna talförhet. Munnen gick som en kvarn på henne. Munnen är såsom en Qwarn. Schroderus Comenius 267 (1639). Det gick rundt som en kvarn i hans hufvud. Strindberg HMin. 2: 164 (1905). Flickan satte igång språklådan som en kvarn. Schulze Emigr. 105 (1930).
f) (ngt vard.) i sådana uttr. som få vatten på sin kvarn, ge ngn vatten på hans kvarn o. d., få resp. ge ngn stöd för sin resp. hans (ivrigt förfäktade) mening i en fråga o. d. Dryselius Måne 96 (1694). Wulff Petrarcab. 226 (1905). — särsk.
β) [jfr t. das ist wasser auf seine mühle] (numera bl. tillf.) i uttr. det är vatten på hans kvarn o. d., därigenom ”får han vatten på sin kvarn”, det stöder hans mening. Grubb 570 (1665). Obestridligt är .., att läseriets ström varit ett välkommet vatten på otrons och osedlighetens qvarn. Rundgren Pred. 1850, s. 11. jfr (†): Fram i sommaren tror iag nog, at Ständerna tillåta accorden, efter man äljest vatnar på nattm(össornas?) qvarn. ÅgerupArk. Brev 9/5 1761.
g) (†) i uttr. rida ngn till kvarn, bereda ngn svårigheter, ställa till trassel för ngn? Den dag vij oss med .. (polacken) engagerade, skulle Juten tillbjuda sigh effter sin gambla vana att rida oss till qvarn. RP 7: 538 (1639).
2) i utvidgad anv., om (till sin konstruktion i vissa avseenden om en kvarn, i bet. 1, påminnande) inrättning (redskap l. maskin l. anläggning) för sönderdelning av andra ämnen än spannmål (ss. kryddor, kaffebönor, bär, färgämnen, tobak, malm) gm krossning l. rivning l. skärning; äv. om industriell anläggning med l. byggnad för dylik inrättning; numera i sht i ssgr l. elliptiskt för dylika. G1R 11: 382 (1537; för malning av lera vid tegelfabrikation). Allahanda qvarnar och bruksvärk etc. Rudbeck Bref 1: 50 (1670); jfr 1, 3. Risingh LandB 59 (1671; för krossning av linfrö). GHT 1896, nr 92 B, s. 1 (för malmkrossning). För att .. i större skala bereda cider fordras åtminstone ett par maskiner, kvarn och press. Abelin Frukt 232 (1902). — jfr BENMJÖLS-, FÄRG-, INDIGO-, KOLLER-, KORK-, KROSS-, KRUT-, KUL-, MALM-, PAPPERS-, POTATIS-, RIV-, RULL-, RÖR-, SLAG-, SNUS-, SOCKER-, STAMP-KVARN m. fl. — särsk. om mindre, i allm. handdriven, för hushållsbruk avsedd apparat; i sådana ssgr som KAFFE-, KRYDD-, KÖTT-, MANDEL-, PEPPAR-, SENAPS-KVARN.
3) i överförd anv., om vissa, icke för malning avsedda maskiner l. maskinella anläggningar o. d. som gm sitt utseende l. sin konstruktion i vissa avseenden påminna om en kvarn (i bet. 1); numera bl. i ssgr l. elliptiskt för dylika. ArkliR 1535: 1 (1545; om ”borrkvarn”). Svederus Hlex. (1869; om sågvärk). Marie Sophie de la Gardie hade en rad ”kvarnar” i strömmarna vid Tyresö, för vantmakeri (valkkvarn), pappersmakeri (papperskvarn), krutfabrikation (krutkvarn). Heckscher SvEkonH 1: 586 (1936; i fråga om förhållanden på 1600-talet). — jfr BAND-, BLY-, BORR-, BRUKS-, DUBBLER-, FANER(INGS)-, HAMMAR-, LUPP-, MANUFAKTUR-, MURBRUKS-, POLER-, PRESS-, PUDDEL-, SKUR-, SLIP-, SÅG-, VALK-KVARN m. fl.
4) i bildl. anv. (väsentligen utgående från 1).
a) i ssgn ÄLV-KVARN, om visst slag av skålformiga fördjupningar som äro inknackade i hällar l. lösa stenblock.
b) [jfr d. mølle, t. mühle] figur i kvarnspelet, bildad av tre i rad placerade brickor (av samma färg). HbiblSällsk. 2: 57 (1839). Wilson Spelb. 195 (1888).
c) (mera tillf.) om ngt som maler sönder l. krossar ngt. Kempe Graanen 70 (1675; om en människas tänder). Lätt sjösand .. af musslor och snäckor, som hade blifvit malda till finaste mjöl på hafvets stora kvarn. TurÅ 1910, s. 100.
d) gymn. i uttr. kvarn bakåt, nedgång från balansredskap från ryggjämvägande ställning gm överslag bakåt. Thulin Gymn. IV. 1: 87 (1935).
e) i vissa uttr. o. ssgr, för att beteckna en (långsam o. omständlig) procedur som liknar ett söndermalande l. ett frambringande av en väldig (enformig) mängd l. ström av ngt l. ett mödosamt o. enformigt arbete. Hon var i en qvarn af arbete de sista dagarne i seminarium. Gripenberg TätnLed 53 (1886). Den proletära dialektikens kvarn mal genom hela pjäsen. GHT 1934, nr 4 A, s. 3. — jfr PRAT-, PROPOSITIONS-, REMISS-, SKVALLER-, SLADDER-, ÄMBETS-KVARN m. fl.
Ssgr (i allm. till 1, i fråga om inrättningar som i ett l. annat avseende äro konstruerade i likhet med en kvarn, i bet. 1, äv. delvis, i ssgr som ha samband med konstruktionen o. d., till 2, 3): A: KVARN-ARBETARE~0200. arbetare i kvarn. SLorS 16: 546 (1899). —
-AXEL. (kvarn- 1658 osv. kvarne- 1541) särsk.: kvarnhjulets l. kvarnvingarnas axel, varmed drivkraften överföres till kvarnvärket, långjärn. SthmSkotteb. 30/5 1541. Cnattingius (1877, 1894). Cannelin (1921). —
-BACKE. (kvarn- 1666 osv. kvarne- 1597) backe på vilken en väderkvarn är uppförd. RA I. 4: 230 (1597). —
-BRO.
1) [fsv. qvärna bro] (i sht i skildring av ä. förh.) bro som leder till l. förbi en kvarn. Nordberg C12 1: 897 (1740). Uppl. 1: 439 (1903).
-BRÄND, p. adj. (föga br.) om mjöl o. d.: som blivit bränd vid malningen; jfr BRÄNNA, v. I 5 g. Fischerström 3: 380 (1787). —
-BULLER. (kvarn- 1838 osv. kvarne- 1638) om bullret i en kvarn som är i gång. OxBr. 12: 62 (1638). Almqvist Skälln. 42 (1838). —
-BY. samhälle omkring en kvarn; samhälle med ett flertal kvarnar. Höjer Sv. 2: 114. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 142. —
(1, 2, 3) -BYGGARE, förr äv. -BYGGER. (kvarn- 1554 osv. kvarna- 1660. kvarne- 1555—1586) KlädkamRSthm 1554 A, s. 121 a. Heckscher SvEkonH 1: 176 (1935; i fråga om förh. på G. I:s tid). —
(1, 2, 3) -BYGGNAD. (kvarn- 1697 osv. kvarne- 1697) abstr. o. konkret. Holmbäck Kvarnkomm. 256 (i handl. fr. 1697). Oldendorp 2: 206 (1788; abstr.). PoetK 1818, 2: 150 (konkret). —
-BÅT. (kvarn- 1676 osv. kvarne- 1668) (förr) för kvarnresor. BoupptSthm 1668, s. 1530. Därs. 1676, s. 229 a. —
-BÄCK. (kvarn- 1738 osv. kvarne- 1555—1702) med fall som användes för drivande av kvarn. Teitt Klag. 265 (1555). —
-BÄRG.
1) bärg i vilket kvarnsten brytes. (En sten är upprest) widh ett qwarnberg. Schück VittA 2: 463 (i handl. fr. 1691; bet. oviss). Qvarnbergen uti Jämtland och Ströms Socken. Rinman 2: 350 (1879).
2) (†) kvarnsten (i bet. 2). Stora högder af .. sönderslagne stenar och upkastadt Qvarnberg. Hülphers Dal. 278 (1762). —
-DAMM, sbst.1, r. l. m. (kvarn- 1708 osv. kvarna- c. 1600. kvarne- 1543—1656) [fsv. qvärna damber] damm vid kvarn, uppförd till åstadkommande av (bättre) fall för drivande av kvarnen. G1R 15: 413 (1543). —
-DAMM, sbst.2, n. finfördelat mjölstoft o. d. som bildas i en kvarn vid malning, mjöldamm. Lind (1738; under mühl-staub). —
-DANS(EN). (†) viss danslek, sannol. identisk med låterskensdansen; äv.: ”väva vadmal”? Holmström Vitt. 210 (c. 1700). Bremer Nina 634 (1835). Kvarndansen eller väfva vadmal. De Geer VSkr. 1: 115 (1843, 1892). LD 1907, nr 12, s. 3. —
-DOFT, n. (kvarn- 1804—1814. kvarna- 1578) (†) = -DAMM, sbst.2 BOlavi 132 a (1578). Heinrich (1814). —
-DRÄNG. (kvarn- 1851 osv. kvarne- 1550—1565) (i sht i fråga om ä. förh.) dräng anställd för kvarnarbete; jfr -ARBETARE. GripshR 1550. Lagerlöf Berl. 1: 123 (1891). —
-DYGN. (kvarn- c. 1675 osv. kvarne- 1641—1648) (förr) dygn under vilket en delägare i en andelskvarn förfogade över denna för att förmala sin spannmål. ÅngermDomb. 15/10 1641, fol. 169. SvKulturb. 11—12: 172 (1932). —
-FALL. (kvarn- 1731 osv. kvarne- 1584) vattenfall som driver (l. är lämpligt att använda till att driva) vattenkvarn (vattenhjul). VgFmT II. 2—3: 98 (1584). Qvarnfall finnes men utan huus och inreda. VDAkt. 1731, Syneprot. F III 7. PT 1913, nr 201 B, s. 3. —
-FRU. mytiskt kvinnligt väsen (rå), enligt folktron gift med ”kvarngubben” (se -GUBBE). SvFmT 4: 136 (1880). JmtFmT 3: 4 (1902). —
-FÖRENING. ekonomisk (kooperativ) förening för bedrivande av kvarnrörelse; äv.: förening bildad av skilda kvarnföretag. EkonS 2: 116 (1895). Svenska Kvarnföreningen. Leander TidnHand. 56 (1926). —
-GUBBE. mytiskt manligt väsen (rå) som enligt folktron uppehåller sig i vattendrag i närheten av en kvarn l. i en kvarn o. som ser till att allt i kvarnen går sin gilla gång. SvFmT 4: 136 (1880). JmtFmT 3: 4 (1902). Norrl. 14: 17 (1926). —
-GÅNG.
1) om en kvarns gång l. drift; förmalningsförloppet i en kvarn, mjölgång. Broman Glys. 3: 104 (c. 1730). TT 1878, s. 209.
-GÅRD. (kvarn- 1838 osv. kvarne- 1540—1689) (i sht i fråga om ä. förh.) gård med tillhörande kvarn; förr äv.: till kvarn hörande gård. G1R 13: 10 (1540). Böök ResTyskl. 127 (1916). —
-HACKA, r. l. f. (kvarn- 1549 osv. kvarne- 1638) för skärpning av kvarnstenarna. BtFinlH 3: 237 (1549). SvD(A) 1934, nr 194, s. 7. —
-HATT. på holländsk väderkvarn: den vridbara översta delen (taket l. huven) varpå vingarna äro fästa. TT 1889, s. 165. SvUppslB 16: 382 (1933). —
-HJUL. (kvarn- 1639 osv. kvarne- 1545—1591. kvarns- 1734) [fsv. qvärna hiul] särsk.: vattenhjul varmed en kvarn drives. SkeppsgR 1545. Lyckans hjul löper fortare än ett qvarnhjul. Granlund Ordspr. (c. 1880). Hennes tal var en fors med ett klapprande kvarnhjul i, ett ständigt ”goa, snälla, beskedliga!” Hallström Händ. 124 (1927).
-HO, r. l. m. (kvarn- 1663—1925. kvarne- c. 1645) (mindre br.) = -RÄNNA 1. IErici Colerus 1: 274 (c. 1645). Erixon SkansenKultH 110 (1925). —
-HUS. (kvarn- 1538 osv. kvarna- 1596—c. 1620. kvarne- 1547—1734) [fsv. qvärn(a)hus]
2) till 1 resp. 2, 3 (se ovan); om kåpan som omger malarmaturen i en kvarn. Patent nr 10955, s. 1 (1900). —
-HÄCK.
2) (i folkligt spr. i Smål.) vagnshäck avsedd att användas vid transport av spannmåls- o. mjölsäckar; oftast om vagn med dylik häck. Hedenstierna Fideik. 34 (1895). Dens. Marie 234 (1896). —
-HÄST. (kvarn- 1720 osv. kvarna- 1539. kvarne- 1594—1720)
1) [jfr t. mühlenpferd] (i fråga om ä. förh.) häst som brukades för att driva en (häst)kvarn; förr äv. bildl., med tanke på hästens enformiga o. tröttande arbete. AntT XVI. 1: 4 (1539). Pegasus är för mången Poet en qvarnhäst. Törneros Bref 2: 58 (c. 1825).
2) (förr) vid stolpkvarn: anordning varmed hela väderkvarnen vreds så att vingarna kommo mot vinden. Erixon SkansenKultH 114 (1925). —
-JÄRN. (kvarn- 1745—1828. kvarne- 1523) [jfr t. mühleisen] (†) = -LÅNGJÄRN. G1R 1: 176 (1523). Heinrich (1828). —
-KALL ~kal2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar. [sv. dial. kvarnkall; jfr nor. dial. kvernkall, fär. kvarnkallur; senare ssgsleden dialektal form av KARL] (i folkligt spr. i vissa trakter) med skovlar försedd upprättstående hjulaxel i skvaltkvarn; drivhjul i skvaltkvarn. Hülphers Norrl. 4: 180 (1779). Molin ÅdalP 35 (c. 1895). SvKulturb. 11—12: 159 (1932). —
-KAPPE, äv. -KAPPA. (i sht förr) förmalningsavgift bestående av ett visst mått (en kappe) spannmål för varje tunna mald spannmål; jfr KVARNTULL 1. GbgMag. 1762, s. 279. Cannelin (1921). —
-KISTA.
2) i (holländsk) kvarn: kista vari det från stenarna kommande mjölet samlas genom en träränna. Broocman Hush. 1: 66 (1736). Schulthess (1885). —
-KOMMISSION. (förr) kommission för undersökning av olika förhållanden rörande kvarnar; särsk. om de 1697 tillsatta statliga kommissionerna av detta slag. Holmbäck Kvarnkomm. 283 (i handl. fr. 1697). —
Avledn.: kvarnlagare, m.; äv. kvarnlage, m., anträffat bl. i pl. (-lagare c. 1730. -lagar, pl. 1685. -lagerne, pl. best. 1685) (†) delägare i en andelskvarn. AktsamlKungsådreinst. 179 (1685). Broman Glys. 3: 104 (c. 1730). —
-LEKA, r. l. f., äv. -LEK, sbst.2, förr äv. -LEKAN. under kvarntratten anbragt skovelliknande skiva som vid malning hålles i ständig skakning o. har till uppgift att förmedla sädens jämna tillopp till kvarnögat. Möller (1745; under claquet). Karlfeldt Hösth. 54 (1927). —
-LYKTA, r. l. f. i kvarnvärk: lyktliknande växelhjul som överför rörelsen från kraftaxeln till kvarnstensaxeln, ”lykta”. Klint (1906). —
-LÅR, r. l. m. om mjöllår i kvarn; särsk. (förr) om den lår vari mjölnaren förvarade sin ss. kvarntull erhållna andel i mjölet. Lind (1738; under mühl-kasten). Klint (1906). —
(1, 2, 3) -LÄGE. (kvarn- 1647. kvarne- 1644—1648) särsk. (†) = -STÄLLE. ÅngermDomb. 11/12 1644, fol. 19. Därs. 1648, s. 19. —
(1, 2, 3) -LÄGENHET~002 l. ~200. lägenhet avsedd för kvarnrörelse. Branting Förf. 3: 6 (1831; efter handl. fr. 1822). —
-LÄTTA, r. l. f. anordning varmed avståndet mellan kvarnstenarna regleras, lätta. Schultze Ordb. 2461 (c. 1755). —
-MASKIN. om den maskinella utrustningen i en kvarn, kvarnvärk, malmaskin. VetAP 1: 326 (1741). HufvudkatalSonesson 1920, 6: 147. —
-MOTT. zool. insekten Ephestia kühniella Zell., vars larver leva i mjöl, gryn o. d. 2NF (1911). 4Brehm 14: 43 (1931). —
-MÄSTARE. i större kvarn: person med uppgift att leda o. övervaka det tekniska arbetet i en kvarn. IndUtstMalmö 1896, s. 54. —
-NÖD. (†) nödläge som uppstår, då vattenkvarnarna på grund av vattenbrist icke kunna drivas. Broman Glys. 1: 375 (1719). September hade och vid början samma torra väderlek som the förra månader, så at qvarnnöden stor var. Därs. 412 (1727). —
-ORDNING. (†) förordning rörande kvarnrörelse o. d. SthmStadsord. 1: 203 (1671). Fischerström 3: 462 (1787). —
-PIGA. (förr) jfr -DRÄNG. Inga liten qvarnpiga. SvFolkv. 1: 309 (rubrik). VexjöBl. 1842, nr 41, s. 1. —
(1, 2, 3) -PLATS. (kvarn- 1896 osv. kvarne- 1683—1686) plats l. område l. lägenhet varpå en kvarn är uppförd l. som lämpar sig för uppförande av en kvarn l. hör till en kvarn. BoupptSthm 1683, s. 416 b. PT 1901, nr 179 B, s. 1. —
-POLSKA, r. l. f. (†) leken ”mala peppar”. Hubendick FlickLek. 119 (1879). Topelius Läsn. 7: 81 (1891). —
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (kvarn- c. 1755—1851. kvarne- 1544—1616) (†) om kvarnränta l. kvarntull (se d. o. 2). Almquist CivLokalförv. 3: 165 (i handl. fr. 1544). LReg. 96 (1616). Schultze Ordb. 2461 (c. 1755; bet. icke angiven). —
-RÄNNA, r. l. f.
1) (av plankor o. d. gjord) ränna varigenom vattnet ledes till kvarnhjulet, inledningsränna; äv.: ränna i vattendrag, vars vatten användes för att driva en kvarn. SkeppsgR 1543. ArbB 11 (1887). Sthm 2: 309 (1897).
-RÄNTA, r. l. f. (kvarn- 1680 osv. kvarne- 1686—1697) (förr) kam. o. hist. grundskatt som åvilade kvarn. LMil. 1: 28 (1680). En till Malmö hospital anslagen, nu mera afskrifven, qvarnränta. BtRiksdP 1869, Saml. I. 1: nr 1, s. 33. Thulin Mant. 2: 139 (1935). —
-RÖRELSE. särsk. till 1; äv. konkretare, om företag som bedriver kvarnrörelse. Tulltaxa 1891, s. 65. Sverige 3: 774 (1921; om företag). —
-SADEL. (förr) sadel för kvarnresor till häst, försedd med anordning för spannmålstransporten. BoupptVäxjö 1751. Därs. 1827. —
-SEGEL. (kvarn- 1565 osv. kvarne- 1557) kåpliknande bärinrättning som utgör förbindelse mellan långjärnet (kvarnstensaxeln) o. löparen, balanssegel. JernkA 1844, 2: 111 (1557). Qvarnsegel med justerbar upphängning. Patent nr 558, s. 1 (1887). —
-SKO, r. l. m. [jfr t. mühlenschuh] (i sht i fackspr.) kvarnleka. VetAH 1740, s. 475. TT 1901, K. s. 76. —
-SKRIVARE. (kvarn- 1554 osv. kvarne- 1626) [jfr t. mühlenschreiber, bokhållare i kvarn] (i fråga om ä. förh.) bokhållare i kvarn; äv. om ämbetsman med uppgift att lämna tillåtelse till malning, utlämna ”kvarntullssedlar” o. d. KlädkamRSthm 1554 A, s. 46 b. BtÅboH I. 4: 15 (1626). Heinrich (1814). —
-SKRUV. (kvarn- 1695 osv. kvarne- 1750) [jfr d. kværnskrue] = -TRATT. Florinus Voc. 54 (1695). ArbB 16 (1887). —
-SNESA, r. l. f., l. -SNESE. [jfr sv. dial. kwännsnes, ävensom snejsa, sneis, snes, benämning på olika i en kvarn förekommande axlar] (†) = -LÅNGJÄRN. NorrlS 1—6: 342 (cit. fr. 1560). Därs. (cit. fr. 1565). —
(jfr 4 b) -SPEL. [jfr d. møllespil, t. mühlenspiel] spel som spelas av två personer med vardera nio små tecken l. pjäser som placeras enligt vissa regler på ett bräde med tre kvadratiska l. rektangulära figurer, uppritade inuti varandra o. förbundna med raka streck på sidornas midt; spelet ”dra tal”. Möller 2: 423 (1785). NordKult. 24: 102 (1933). —
-STAD. (kvarn- 1523 osv. kvarna- 1538. kvarne- 1536)
1) [fsv. qvärn(a)staþer] (†) till 1, 2, 3: kvarnställe. G1R 1: 107 (1523). Åström SvVattR 25 (1899).
2) (tillf.) till 1: stad med stora kvarnanläggningar. Minneapolis, världens första kvarnstad. 2NF 18: 617 (1912). —
-STEN, se d. o. —
-STICKA, r. l. f. (förr) sticka med tecken utmärkande den ordning i vilken delägarna i en andelskvarn förfogade över denna. MeddNordM 1898, s. 163. —
-STOCK. om axelstock i kvarnhjul. Almqvist Skälln. 66 (1838). Arenander ÅngermEkonByggn. 20 (1906). —
(1, 2, 3) -STRÖM. (kvarn- 1555 osv. kvarna- 1539—1637. kvarne- 1553—1660) [fsv. qvärna strömber, qvärnströmber] jfr -BÄCK, -FALL. BtFinlH 3: 95 (1539). Rosman BjärkSäb. 1: 134 (1923). —
-STUT. (i vissa trakter) = -TRATT. Högberg Vred. 1: 24 (1906). Arenander ÅngermEkonByggn. 21 (1906). —
(1, 2, 3) -STÅND. (kvarn- c. 1565—1773. kvarna- 1583—1669. kvarne- 1545—1698) (†) kvarnplats, kvarnställe. BtFinlH 3: 188 (1545). VDP 26/5 1773, § 15. —
(1, 2, 3) -STÄLLE. (kvarn- 1626 osv. kvarne- 1552—1660) plats l. område l. lägenhet varpå kvarn är uppförd l. som lämpar sig för uppförande av en kvarn. G1R 23: 6 (1552). Qvarn ställe fins i åhen, men är icke bebygt. VDAkt. 1750, Syneprot. F III 7. Thulin Mant. 2: 136 (1935). —
-SVIN. (förr) om svin som hölls vid kvarn l. av mjölnare (o. uppföddes på avfall från kvarnen). BoupptVäxjö 1856. —
-TORP. (i sht i fråga om ä. förh.) jfr -HEMMAN. Lönnrot SvSkr. 2: 305 (1841). Thulin Mant. 2: 139 (1935). —
-TORR. (kvarn- 1643 osv. kvarne- c. 1645) (i sht i fackspr.) om spannmål: som är tillräckligt torr för att kunna förmalas; jfr RI-TORR. VRP 1643, s. 1154. Oriadt korn skall vara qvarntorrt. SFS 1891, Bih. nr 50, s. 5. Karlfeldt Hösth. 55 (1927). —
-TRATT. över kvarnögat placerad trattformig behållare genom vilken spannmålen slås i detta. Linné Ungd. 2: 331 (1734). Holmberg Artill. 2: 112 (1882; i krutkvarn). Fridholm Espina Marifl. 328 (1929). —
-TRUMMA, r. l. f.
2) till 2: till en torvkvarns tratt ansluten, med knivar försedd trumma för torvens skärning o. ältning. JernkA 1858, s. 10. —
-TRUT. (†)
-TULL, se d. o. —
-TUR. (förr) (ngns) tur att förfoga över en (andels)kvarn för malning av spannmål; jfr -DYGN. Ahlman (1872). SvKulturb. 11—12: 172 (1932). —
-VAGN. (kvarn- 1714 osv. kvarna- 1722. kvarne- 1594)
1) (i sht i fråga om ä. förh.) för kvarnresor. VadstKlUppbB 150 (1594). Hedenstierna Marie 260 (1896).
2) (förr) mil. vagn utrustad med kvarn (för fältbruk). LMil. 4: 1476 (1714). IllMilRevy 1902, s. 419 (i fråga om förh. på 1700-talet). —
-VALS; pl. -ar. malvals i kvarnvärk. KatalIndUtstSthm 1897, s. 188. Refflad kvarnvals af hårdjärn. 2UB 4: 457 (1899). —
-VALSSTOL~02 l. ~20. (fristående) valskvarnmaskin, valsstol i kvarnvärk. KatalIndUtstSthm 1897, s. 186. —
-VATTEN. (kvarn- 1749 osv. kvarne- 1658) vatten(drag) som driver en kvarn; äv.: vatten i tillräcklig mängd för att driva en kvarn. HSH 39: 386 (1658). Regn har (i Finland hösten 1797) fallit så sparsamt, at brist är på nödigt qvarn-vatten. Porthan BrefCalonius 431 (1797). Andel i qvarnvattnet för en Kronans i qvarndammen insatta ”båhrkonst”. BtRiksdP 1885, Saml. I. 1: nr 4, s. 9. —
-VIND. (i fackspr.) vind med lämplig styrka att driva en väderkvarn. TT 1886, s. 11. Såsom bästa qvarnvind brukar man betrakta en frisk bris med en hastighet af 7 m. i sek. PrHb. 1: 1170 (1886). —
-VINGE. till väderkvarn. Spegel GW 71 (1685). Jag kommer snart igen! sa' gumman, följde med qvarnvingen. Granlund Ordspr. (c. 1880). ArbB 8 (1887). särsk. (förr) bildl., om stor rosett baktill på dambindmössa. Lundgren Res. 291 (1873). —
-VIRKE. (kvarn- 1581 osv. kvarne- c. 1645—1673) (numera bl. mera tillf.) virke till kvarn, särsk. till kvarnhjul. Brahe Oec. 89 (1581; uppl. 1920). Stråle MariebgH 31 (i handl. fr. 1761). —
-VÄG. (kvarn- 1651 osv. kvarne- 1737) [fsv. qvärna vägher] särsk. (i sht i skildring av ä. förh.) till 1: väg till mjölkvarn. RARP 4: 543 (1651). Levander Landsv. 26 (1935). —
-VÄRK, n. den maskinella utrustningen (stenar, valsar, siktar) i en kvarn; äv.: kvarnanläggning, kvarn. Triewald Förel. 2: 238 (1729, 1736). BtRiksdP 1871, Saml. I. 1: nr 26, s. 2. Sjustad hette ett kvarnverk, som lydde under Ryningsholm. KKD 7: 122 (1912). —
-ÖGA. hål i den övre kvarnstenen (löparen) varigenom spannmålen från kvarntratten rinner ned mellan kvarnstenarna; äv. om hålet för axelns genomgång i den undre kvarnstenen. RelCur. 5 (1682). 2UB 4: 441 (1899).
B (†): KVARNA-BYGGARE, se A. —
-BYGGNING, se C. —
-DAMM, sbst.1, se A. —
-DOFT, se A. —
-HUS, -HÄST, se A. —
-RÖST. om bullret i en kvarn som är i gång. Quernaröst skall icke höras j .. (Babylon) här effter. Upp. 18: 23 (NT 1526; Bib. 1917: bullret av en kvarn). Schenberg (1739). —
-STAD, se A. —
-STRÖM, -STÅND, se A. —
-VAGN, se A.
C (†): KVARNE-ARRENDE, -AXEL, -BACKE, -BULLER, -BYGGARE, -BYGGNAD, se A. —
(1, 2, 3) -BYGGNING. (kvarna- 1607. kvarne- 1543—1626) kvarnbyggnad (abstr. o. konkret). G1R 15: 413 (1543). RP 1: 18 (1626). —
-BÅT, -BÄCK, -DAMM, sbst.1, -DRÄNG, -DYGN, -FALL, se A. —
-GÅRD, -HACKA, -HJUL, -HO, -HUS, se A. —
-HÄST, -JÄRN, se A. —
-LÄGE, -PLATS, -PÄNNINGAR, -RÄNTA, -SEGEL, -SKRIVARE, -SKRUV, -STAD, se A. —
-STRÖM, -STÅND, se A. —
-STÄLLE, -TORR, se A. —
-VAGN, -VATTEN, -VIRKE, -VÄG, se A.
D (†): KVARNS-HJUL, se A.
Spoiler title
Spoiler content