SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KVAVD, adj.
Ordformer
(skrivet q-)
Etymologi
[p. pf. av KVÄVA]
(†)
1) om rum: ”instängd”, kvav. Celsius HushAlm. 1745, s. 8. Linné Bref I. 2: 354 (1774). Ett luftigt rum .. har mycken frisk luft, till åtskillnad ifrån det täppta eller qvafda. Lyceum 2: 106 (1811).
2) om luft l. lukt: ”instängd”, kvav. Lerväggarne i husen gåfvo en unken, qvafd och oangenäm lukt. Linné Sk. 215 (1751). Qvafd luft. Zethelius SvarVetA 9 (1767).
3) om jord: till vilken solljuset icke har tillträde, skuggig. Linné MusReg. IV (1754; lat. text: umbrosum).
Spoiler title
Spoiler content