SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KVAVNA l. KVAMNA, v. -ade.
Ordformer
(skrivet q-. -af(f)na 15991749. -amna 16201839. -amma 1635c. 1720)
Etymologi
[sv. dial. kvavna, kvamna, motsv. d. dial. (jutl.) kvavne, kvovne, nor. kvavna, kvamne, fnor. kvafna; bildat till ett samnord. p. pf. kvafinn, varav isl. kafinn]
(†)
1) kvävas; tappa andan; storkna. VästeråsDP 1/8 1599. Hambræus Erasmus B 12 b (1620). (Han) qvafnar i vatn och drunknar i brusande böllian. UHiärne Vitt. 80 (1664); jfr 2. Qwafna och storkna. Dens. 2Anl. 265 (1706). Jag (brukar) ibland gå in på ett kaffehus, där jag .. måste frukta att kvamna af tobaksröken. PESvedbom (1839) hos Dahlgren Släktprof. 1: 356. jfr FÖR-KVAMNA 1.
2) (†) drunkna. Lind (1749).
Spoiler title
Spoiler content