1) (i Rom under antiken) benämning på vissa ämbetsmän med huvudsaklig uppgift att handhava den ekonomiska förvaltningen (urspr. äv. åklagare i brottmål). Bliberg Hist. 136(1735). Eberhardt AllmH 2: 357(1768). NoK 112: 90(1931).
2) (utom i fråga om ä. förh. numera bl. i Finl. o. i fråga om utländska förh.) ämbetsman som förestår en vetenskaplig institutions (särsk. ett universitets) ekonomiska förvaltning; akademiräntmästare. Thyselius HdlLärov. 2: 44(1637). 2NF(1911).
