SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KVINTOL kvintå4l, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[jfr t. quintole, eng. quintole, till it. quinto l. lat. quintus, den femte (se KVINT, sbst.1); jfr TRIOL]
mus. grupp av fem lika långa toner som tillsammans skola få samma tidsvärde som eljest fyra (l. tre, sex l. åtta) av samma art. Mankell Lb. 30 (1835). Bergenson Mus. 52 (1903).
Spoiler title
Spoiler content