TRIOL triω4l l. triå4l, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av t. triole, av fr. triolet, triol, triolett, klöver; sannol. avledn. av (en ä. form av) trèfle, klöver, av gr. τρίφυλλον, klöver, substantivering av τρίφυλλος, trebladig, till τρι- (se TRI-) o. φύλλον, blad (se KLOROFYLL). — Jfr KVINTOL, SEPTOL, SEXTOL, TREFFEL, TRIOLETT]
mus. om (noter betecknande) rytmisk avvikelse från ett givet taktmönster bestående i tredelning av ett två- l. fyrdelat tidsvärde; äv. i oeg. l. bildl. anv., särsk. om sång av vissa fåglar. Envallsson 332 (1802). Triolens 3 noter gälla så mycket som eljes 2 af samma värde. Möller LbMus. 10 (1880). Officerarnes kör .. togs .. i en hårsmån för häftigt tempo, så att triolerna ej kommo tydligt fram. GHT 1895, nr 238 A, s. 3. Alfågeln .. sjöng sina jodlande trioler. Samzelius HarBrush. 94 (1919). I västra Sverige .. innehålla polskmelodierna trioler. Tillhagen o. Dencker SvFolklek. 2: 478 (1950).
-POLSKA. dans. o. folklor. om (musiken l. melodin till) ett slags av trioler kännetecknad polska (se polska, sbst.2); jfr springar. De värmländska triolpolskorna, vilka äro ingenting annat än norska springdanser. Landsm. XII. 5: 2 (1893). Triolpolskorna porlade som orrspel. Sundström Ljug. 205 (1934).
SAOB
