SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KVÄCKA kväk3a2, v.2; pr. ind. sg. -er; ipf. kvack.
Etymologi
[av d. kvække l. nor. kvekke; identiskt med sv. dial. väcka (ipf. vack l. väckte), spritta till, isl. hvakk, ipf.: sprang åt sidan, färö. hvøkka, plötsligt bliva uppskrämd, hastigt avtaga l. försvinna; jfr shetl. hwekk, plötslig skräck. I sv. o. d. är ordet i sen tid lånat av nor. kvekke med kv- för äldre hv-]
(föga br.) i uttr. kväcka till, hastigt spritta till av sinnesrörelse o. d.; i sht i ipf. Han kvack till och kom ihåg grosshandlarn. Geijerstam YttSkär. 133 (1898).
Spoiler title
Spoiler content