[av d. kvække l. nor. kvekke; identiskt med sv. dial. väcka (ipf. vack l. väckte), spritta till, isl. hvakk, ipf.: sprang åt sidan, färö. hvøkka, plötsligt bliva uppskrämd, hastigt avtaga l. försvinna; jfr shetl. hwekk, plötslig skräck. I sv. o. d. är ordet i sen tid lånat av nor. kvekke med kv- för äldre hv-]
