KYPRA ɟy3pra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. kypre, t. küfern; avledn. av KYPARE 2]
(i fackspr.) klara (vin) gm tillsatser (av husbloss, ägg m. m.) o. omfyllning på rena kärl. Weste (1807). Det vinet är ej äkta, det är kypradt. Dens. FörslSAOB (1823). Tillika klarar eller kyprar man vinet derigenom, att det blandas väl med litet husbloss upplöst i vin. Åkerman KemTechn. 2: 447 (1832). Säg, hvar tar ni edra viner? / Kypras de i eget hem? Blanche Kom. 31 (1850). 3NF 12: 405 (1930). — jfr VIN-KYPRING.
SAOB
