publicerad: 1939
KÄLLARHALS ɟäl3ar~hal2s, sbst.2 (sbst.1 se sp. 3622), r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(kell- 1538—1749. kiäll- (kj-) 1729—1759. käll- 1572 osv. -ar- 1685 osv. -are- 1642—c. 1750. -er- 1538—1906. -eri- c. 1550)
Etymologi
[fsv. kællarahals; jfr d. kælderhals; av mnt. keller(s)hals (t. kellerhals); möjl. urspr. en (icke anträffad) imperativisk bildning kell den hals l. dyl., till mnt. kellen, förorsaka smärta (besläktat med KVÄLJA), o. hals (jfr HALS), med syftning på att bären, som förr hade medicinsk användning, vållade smärtor i halsen]
urspr. o. eg.: bär av busken Daphne mezereum Lin. (o. närstående arter); numera bl. i överförd anv., om nämnda buske l. (i vissa trakter) om närstående l. i något avseende likartade växter; äv. i uttr. svensk källarhals, om Daphne mezereum Lin., tysk källarhals, om Daphne laureola Lin., spansk källarhals, om Daphne cneorum Lin. VarRerV 58 (1538). Tagh .. hwijt Peppar, Källerhals (m. m.), .. stööt thet til Pulwer. Hildebrand MagNat. 101 (1650). Franckenius Spec. E 2 a (1659). Rudbeck HortBot. 28 (1685). Därs. 64 (om Daphne laureola). At .. källarhals .. halp för frossan. Lagerbring 1Hist. 3: 863 (1776). Hembygden(Hfors) 1915, s. 40 (om Viburnum opulus Lin.; fr. Ingå i Finl.).
Ssgr: KÄLLARHALS-BARK. bark av källarhals; förr äv. (farm.) i uttr. tysk källarhalsbark, om dylik bark använd vid beredning av läkemedel. ApotT 1698, s. 19. PH 6: 4745 (1757). —
-BÄR. i sht farm., om bär av källarhals; förr äv. i överförd anv., om nämnda buske. Franckenius Spec. E 2 a (1659). PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 40 (om busken). SFS 1922, s. 472. —
-FRÖ. farm. om de förr ss. läkemedel använda torkade bären av källarhals. ApotT 1698, s. 71. Lindestolpe Fross. 27 (1717). —
Spoiler title
Spoiler content