publicerad: 1939
KÄX ɟäk4s, sbst.5, n.; best. -et.
Ordformer
(käks (käcks) c. 1755—1856. käx (kex) 1722 osv.)
Etymologi
1) (ngt klandrande l. föraktligt) käxande, kält; förr äv.: knorrande, knot. (Sv.) kex .. (lat.) murmur. Swedberg Ordab. (1722). Mamma och Skarpmesser pina ihjel mig med sitt innerliga kex. Wetterbergh Penning. 206 (1847). Faustman GiftKv. 36 (1926).
Spoiler title
Spoiler content