SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
KÖLNER- köl3ner~, stundom 3l-, äv. KÖLN- köl3n~, stundom 3ln~.
Etymologi
[jfr t. kölner (ss. oböjl. adj.); till stadsnamnet KÖLN]
i ssgr: som kommer från l. tillvärkas i staden Köln.
Ssgr [med motsv. i t.] (i sht handel.): A (mindre br.): KÖLN-VATTEN, se B.
B: KÖLNER-BRUNT, n. målarfärg som består av jordartad, krossad o. slammad brunkol. (Ekenberg o.) Landin 922 (1894).
-GULT, n. målarfärg som består av kromgult o. blysulfat. Åkerman KemTechn. 1: 599 (1832).
-UMBRA. = -BRUNT. (Ekenberg o.) Landin 921 (1894).
-VATTEN. (köln- 1904. kölner- 1908 osv.) visst slags luktvatten, urspr. tillvärkat i Köln; jfr EAU-DE-COLOGNE. Ekbohrn 1: 193 (1904). Runt hela världen tillverkas kölnervatten efter olika recept. SvD 9/7 1927, Bil. s. 2.
Spoiler title
Spoiler content