SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÖPSLAGA ɟø3p~sla2ga, stundom ɟöp3~, v. -ade ((†) pres. ind. sg. -er G1R 12: 190 (1539), RP 6: 569 (1636); pres. ind. sg. pass. -es G1R 24: 330 (1554), SDS 1901, nr 168, s. 1). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.); jfr KÖPSLAG.
Ordformer
(förr äv. kiö-. kop- 1538. -ö(ö)p- 1521 osv. -g(h)a 1521 osv. -gia 1590)
Etymologi
[fsv. köpslagha; jfr ä. d. købslage, isl. kaupslaga; av mnt. kōpslagen (motsv. t. kaufschlagen), till kōpslach (se KÖPSLAG). — Jfr KÖPSLÅ]
(numera bl. i vitter stil, ngt arkaiserande)
1) (numera nästan bl. i Finl.) = KÖPSLÅ 1; äv. i uttr. köpslaga med ngn. G1R 1: 6 (1521). Därföre skole I .. köhre alle dem, som i landed sittie och kööpslaga, in i städerne. AOxenstierna 2: 161 (1614). Ondt kiöpslaga vthan winst. Grubb 634 (1665). Ej köpslagades länge och ej afprutades mycket. Runeberg 1: 78 (1832). Det är så obeqvämt att köpslaga från gatan. Dens. ESkr. 2: 35 (c. 1850). Cannelin (1921). — särsk.
a) (†) tr.: göra affärer l. driva handel med (ngt); övergående dels i bet.: köpa (ngt av ngn), dels i bet.: sälja (ngt till ngn). Vdj Lubko är en god Man .., huilkin ther på wore wegna pleger köpslaga, huess dell wij behoff haffua. G1R 9: 62 (1534). En dom, att alle the, som pigan köpslagat hade, antingen szölff eller a[n]nett .. th[et] schulle the giffua Clemett .. igh[e]n. 2SthmTb. 1: 190 (1546). Een fierdingh Torsk, såm Hindrich Greelson af Morthen köpslagat hafuer. EkenäsDomb. 1: 156 (1652). VDAkt. 1677, nr 401.
b) i sådana uttr. som köpslaga om, stundom med, förr äv. (up)på ngt, köpslå om ngt, stundom: göra affär(er) l. handla med ngt; köpslaga om priset, underhandla om priset, pruta på priset. Köpslage opå spannemåle medh the danske. G1R 28: 222 (1558). Han kienner icke Mannen han första gången kiöpslagade medh om gryttan. VRP 1634, s. 542. J China får man .. lof at kjöpslaga om priset. SvMerc. 1: 520 (1756). Männerna .. grälade och svuro, .. under det att ett slags .. byteshandel och köpslagande egde rum med de inropade varorna. Carlén Köpm. 2: 323 (1860). Hvarje lördag skulle hållas torgdag vid Nora kyrka, där bergsmännen .. ägde köpslaga med landtallmogen om deras ditförda varor. NoraskogArk. 5: 38 (1904; efter äldre handl.).
c) i oeg. anv., i fråga om affärsmässig uppgörelse om avlöning o. d. Palmchron SundhSp. Fört. C 2 a (1642). Vi köpslagade .. med en vetturino att föra oss till Porlezza. Wallin Bref 175 (1849).
2) (utom i Finl. numera mindre br.) = KÖPSLÅ 2; äv. i uttr. köpslaga med ngn om ngt, köpslaga med ngt. Widekindi KrijgH 63 (1671). SvMerc. 1765, s. 17. Ett .. köpslagande mellan kyrka och stat. Forssell Stud. 1: 106 (1867, 1875). I det grekiska parlamentet köpslages det värre än någon annanstädes med lokala intressen. SDS 1901, nr 168, s. 1. Högberg JesuBr. 2: 197 (1915). — särsk. i uttr. köpslaga med sin övertygelse, med plikten o. d.; jfr KÖPSLÅ 2 slutet. Topelius Fält. 2: 340 (1856). VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 232.
Anm. I G1R 7: 411 (1531) synes förekomma sbst. KÖPSLAGA [fsv. köpslagha], handel, köpenskap: Jngen Fougde tage Peningar vtaf Landzkiöpmän, och tillstädes them sådan kiöpslaga, wedh theres halss tillgörandes. Möjl. föreligger dock felskrivning för ett annat uttr. vari ingår verbet KÖPSLAGA, motsv. G1R 7: 413 (1531): Ingen fogdte tage peninge vtaff landzköpmen och tilstädie them sedhen köpslaga widh sin hals til görende.
Avledn. (numera i sht i vitter stil. Anm. Samtliga nedan anförda avledn. hänföras äv. till KÖPSLÅ): KÖPSLAGARE, m.||ig. [fsv. köpslaghare]
1) till 1.
a) (numera knappast br.) person som köpslår; förr äv.: köpare; i ä. exempel ofta svårt att skilja från b. Schück SvFörlBokhH 1: 171 (i handl. fr. c. 1719). Schultze Ordb. 4488 (c. 1755). Cannelin (1921).
b) (†) handlande, affärsman; jfr a. Helsingius T 8 a (1587). LfF 1870, s. 29.
2) (mera tillf.; nedsättande) till 2: person som köpslår. Hallström BCap. 59 (1900).
KÖPSLAGERI1004 l. 01—, n. (numera bl. mera tillf.) köpslående, köpslagan.
1) till 1. Castrén Res. 1: 31 (1852).
2) till 2; vanl. nedsättande. Strindberg Fagerv. 182 (1902).
KÖPSLAGERSKA, f. (enst.) till 1: kvinna som köpslår. Missförståndet 21 (1740).
KÖPSLAGNING, r. l. f. [fsv. köpslaghning, handelsvaror] särsk. (utom i Finl. numera mindre br.) till 1: köpslående, köpslagan; (drivande av) handel. G1R 1: 216 (1524). Olaglig köpslagning skeer j landit. Därs. 4: 214 (1527). Cannelin (1921).
Ssgr (†): köpslagnings-förbud. förbud att driva handel. Schroderus Os. 2: 601 (1635).
-kontrakt. kontrakt över en affär l. ett köp, köpekontrakt. Linc. (1640; under perscriptio).
Spoiler title
Spoiler content