SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
KÖPSTAD ɟø3p~sta2d, äv. ɟöp3~, ss. förled i ssgr äv. (vard.) KÖPSTA- ɟø3psta~ l. ɟöp3-, l. -sta~, r. l. f.; best. -en; pl. -städer.
Ordformer
(köff- 1625. köp- (kiöp-, kjöp-) 1521 (: köpstadamen) osv. kööp- 1525; se för övr. STAD)
Etymologi
[fsv. köpstaþer; jfr d. købstad, nor. kjøpstad, isl. kaupstaðr, mnt. kōpstat, t. kaufstadt; till KÖPA l. KÖP o. STAD]
stad; i sht om stad utan stapelstadsrättigheter, uppstad; utom i skildring av ä. förh. samt ss. första ssgsled numera nästan bl. i folkligt spr. i vissa trakter. G1R 1: 226 (1524). Waar kööpstadh wasthena. Därs. 2: 254 (1525). At man icke haffuer samma lagh j köpstäderna her j Suerige som på landet. OPetri Lagkomm. 8 (c. 1540). BB 28: 1 (Lag 1734). Borgmästare och Råd uti köpstaden Växjö kalla härigenom stadens Borgerskap att sammankomma å Rådhuset. SmålP 1935, nr 36, s. 2 (annons). — särsk. (†) i uttr. till köpstads. Axehielm (c. 1630; under bila). När Narren kommer til kiöpstadz så får Krähmaren Penningar. Grubb 516 (1665). Lindschöld Vitt. 174 (1685).
Ssgr: A (numera bl. i folkligt spr. i vissa trakter): KÖPSTAD-FOLK, se C.
-KLÄDD, p. adj. klädd som en stadsbo. Granlund Ordspr. (c. 1880; bildl.).
-KRAM, n. (†) kramvaror av det slag som säljes i en stad. Risell Vitt. 479 (c. 1720).
-MAN, se C.
B (†): KÖPSTADA-MAN, se C.
C (numera föga br. utom i skildring av ä. förh. l. i folkligt spr. i vissa trakter): KÖPSTADS-BARN. [jfr d. købstad(s)barn] stadsbarn. Benedictsson Folkl. 44 (1887).
-BO, m.||ig. [jfr d. købstadsbo] stadsbo. Drysell 155 (1728). Auerbach (1911).
-BORGARE. [jfr d. købstad(s)borger] borgare. Olivecrona LagbGift. 116 (1851).
-DOCKA, f. (tillf.) jfr DOCKA, sbst.1 4. Thomander 3: 236 (1826).
-FOLK. (-stad- 18321891. -stads- 18151925) [jfr d. købstad(s)folk] koll., om stadsbor. Lindfors (1815). Som en bondkvinna bland köpstadsfolk. Pan 1925, s. 119.
-FRIHET. [jfr d. købstad(s)frihed] (†) jfr -PRIVILEGIUM; i uttr. njuta köpstadsfrihet. HSH 6: 106 (1658). Lagerbring 1Hist. 3: 296 (1776).
-HAMN. (-stads- 1527. -städs- 1527) till stad hörande hamn. G1R 4: 383, 384 (1527).
-HANDEL. handel (i stad). G1R 24: 515 (1553).
-JÄNTA. (numera bl. tillf., vard.) stadsflicka. Tidfördrijf B 3 b (c. 1695).
-LAG, m. [fsv. köpstads lagh, n. pl.] (†) stadslag, stadsrätt. Wor Stadth Nylösze må .. niwtha köpstadzlag. G1R 3: 81 (1526). SkrGbgJub. 6: 59 (1587).
-MAN ~man2. (-stad- 1527. -stada- 1521. -stads- 1523 osv. -städers- 1594. -städes- 15441593. -städs- 1523c. 1593) [fsv. köpstadha man, köpstads man; jfr d. købstad(s)mand] manlig stadsinnevånare, borgare; vanl. i pl., ofta koll., om stadsbefolkningen; förr stundom övergående i bet.: handlande. Ffrelsissmen köpstadamen bergxmæn. G1R 1: 26 (1521). Thesse förnembde Marcknader skole besökies af fremmandhe kiöpstadzmän, som i rätt frij Marcknader skee plägar. Därs. 7: 548 (1531). Bönder och köpstadzmän udi Tiust. Därs. 24: 204 (1554). SvH 3: 32 (1903).
-PIGA. [jfr d. købstad(s)pige] (numera bl. tillf., vard.) tjänsteflicka i en stad; förr äv.: stadsflicka. Chronander Surge A 5 b (1647).
-PRIVILEGIUM. [jfr d. købstad(s)-privilegium] (i fråga om ä. förh.) privilegium som tillkom en stad; stadsprivilegium. NF 4: 429 (1881). 3NF 6: 507 (1926).
-RÄTT, r. l. m. [fsv. køpstadh ræth (RegEcclAb. 351 (1435)); jfr d. købstad(s)ret] (†) jfr -LAG. Visb. 1: 270 (c. 1620). Nordström Samh. 1: 376 (1839).
-RÄTTIGHET~002 l. ~200. [jfr d. købstad(s)-rettighed] (numera bl. i fråga om ä. förh.) jfr -PRIVILEGIUM. 2RA 1: 315 (1723).
-TYG. av det slag som användes o. saluföres i en stad, ”köptyg”; motsatt: hemvävt tyg. Lagerlöf Jerus. 1: 148 (1901). Fatab. 1908, s. 12.
D (†): KÖPSTÄDERS-MAN, se C.
E (†): KÖPSTÄDES-MAN, se C.
F (†): KÖPSTÄDS-HAMN, se C.
-INBYGGARE. stadsbo. G1R 29: 32 (1559).
-MAN, se C.
Spoiler title
Spoiler content