LACKAGE laka4ʃ (lacka´ge (l(äs) lackāsche) Weste; lackásche Dalin), n. (SthmTb. 18/6 1600,Ahlman (1872)) l. r. l. m. l. f. (BtÅboH I. 10: 128(1660), PH 1: 587(1724)); best. -et, ss. r. l. m. l. f. -en; pl. = l. (ss. r. l. m. l. f. alltid) -er.
[av ä. holl. lackaedsie, mnt. lackadsie; avledt med den fr. ändelsen -age av mnt. laken, läcka, till mnt. (o. holl.) lak, adj., läck (se LACK, adj.). — Jfr LÄCKAGE]
(i sht i fackspr., numera föga br.)
1) bortrinnande på grund av läcka i förvaringskärl o. d.; läckning; i sht förr äv.: bortsmältning under förvaring o. d. Polhem Bet. 2: 4(1721). Varor, som innom kort tid förvanskning, förråttnelse och laccage underkastade äro, såsom Spannemål, Matvaror, Vin och Specerier. MPohl(1723) i SvSaml. 2: 34. Sundén(1886; med hänv. till läckage). — särsk. övergående i bet.: förlust l. skada uppkommen gm läckning l. bortsmältning. Stiernman Com. 3: 76(1662). Omkostnadh provision och laquasie på Saltet. BoupptSthm 1669, s. 418.Dalin(1853).
2) konkret: vad som rinner bort genom läckning. Tullordn. 31/7 1648, s. C 2 b. Vijn .. må ägaren .. låssa och på Landet uplägga fastagierne, .. därest Lacagen först på hvart fastage upfylles in til det sidsta. PH 1: 587(1724). Lind(1749).
3) (†) ersättning för förlust gm läckning. Nils Erichssonn Swarade at the allerede nogh hafua schäncht och förährat honom (dvs. föreståndaren för rådskällaren) vthi Lacassie, huilket sigh wäl belöp(e)r till 50 daler. SthmTb. 18/6 1600.
4) i utvidgad anv., om uppkomst av avfall l. spillning vid spolning l. vävning av silke o. d.; särsk. konkret: silkesavfall, florettsilke. SthmStadsord. 2: 64(1690). Jungberg(1873). — jfr SILKES-LACKAGE.
Ssgr (†): (1) LACKAGE-GODS. varor som äro utsatta för risk att minskas genom läckning l. bortsmältning. BtÅboH I. 8: 86(1636). —
