LAD la4d, sbst.1, n.; best. -et; pl. =; starkt bygdemålsfärgat äv. LA la4, sbst.2, n.; best. -et l. -t; pl. = l. -n.
Ordformer
(la(a) c. 1700—1935. lad (-aa-, -dh) 1538 osv.)
Etymologi
[fsv. ladh, prydnadsband, galon, bräm, sv. dial. la, sidenband, motsv. d. lad, huvudprydnad, nor. dial. lad, huvudprydnad, isl. hlað, prydnadsband; eg. vbalsbst. till LADA, v.2; jfr isl. hlaða, lägga upp ngt så att det ligger i en viss ordnad l. fast ställning; jfr LAD, sbst.2—3, LADA, sbst.1]
(numera bl. bygdemålsfärgat l. i kulturhistorisk skildring o. d.) prydnadsband, ofta (särsk. i ä. tid) stickat med guld l. silver, besatt med pärlor l. smyckat med guld l. silverarbeten osv., användt ss. hårprydnad l. (i ä. tid) ss. bräm l. galon o. d. på kläder; äv. om nackband l. om krans varpå brudkrona fästes, ävensom om huvudprydnad (av växlande form) till den folkliga bruddräkten i vissa trakter. Hallenberg Mynt 210(i handl. fr. 1538). Eth ladh aff Tögitt gull bestickat med perlor. HH 1: 23(1543). Pastor loci (har) kiöpt ther till Messehagill aff suartt sammet mz itt ladh aff inseguldh quarther breett. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 28 (1583). Lagerbring 1Hist. 1: 363(1769; om krans att fästa brudkronan på). Norlind AllmogL 292(1912). — jfr BRUD-, FÄSTNINGE-,GULD-,MÄSSINGS-, MÄSSINGTRÅDS-, PÄRLE-,SAMMETS-,SILVER-LAD.
