publicerad: 1939
LADA, v.2 -ade l. -er, ladde, ladt l. ladit, ladd l. laden. (pr. sg. akt. lad(h)ar Balck Musæus P 5 b (1596), Swedberg Cat. 284 (1709); lad(h)er Hab. 2: 6 (”3”) (Bib. 1541), Ps. 1695, 207: 4. — pr. sg. pass. ladz 2Saml. 35: 221 (1662). — ipf. lad(h)ade SjötågR 1546, Dryselius Måne 153 (1694); ladde Neh. 4: 17 (Bib. 1541), Stiernman Com. 2: 263 (1640). — sup. lad(h)at Schroderus Liv. 486 (1626: beladhat), HH XXI. 1: 171 (1712); ladet G1R 15: 234 (1543); ladith 2SthmTb. 1: 127 (1545); ladt (-aa-, -tt) Teitt Klag. 39 (1556), Tegel G1 2: 45 (1622: förladt). — p. pf. ladad RP 7: 463 (1639: beladat), Schultze Ordb. 2513 (c. 1755); lad G1R 9: 379 (1534), ConsAcAboP 3: 105 (1666); ladd 2Tim. 3: 6 (NT 1526), Hedberg Dagt. 33 (1876); ladder VarRerV 64 a (1579), Prytz G1 F 3 a (1621); laden G1R 10: 241 (1535), Girs J3 9 (1627: beladne)). vbalsbst. -ANDE, -ING (HH 20: 305 (c. 1640), Stiernman Com. 2: 429 (1646)), -NING; -ARE.
Etymologi
[fsv. laþa (ladde, ladhin l. ladder, äv. ladhadhe, ladhadher), lägga i hög, lasta, ladda; jfr d. lade, ä. d. äv. ladde, isl. hlaða, fsax. o. feng. hladan (ävensom, med ombildad kons. i rotslutet, got. hlaþan, fht. hladan, mht. o. t. laden), mnt. laden, eng. lade, starkt v.; av ett germ. hladan-, stapla, packa; jfr fslav. kladą, lägga; i bet. 2 (o. delvis i bet. 1) lån från mnt. laden. — Jfr LAD, sbst.1, LADA, sbst.1, LADA, v.1, LADDA, v.]
(†)
1) lasta.
a) med obj. betecknande lasten (godset, varorna osv.): lasta in l. på; äv. abs. AOxenstierna 2: 562 (1623). Wahror, hwilkes Ladande och lossande .. icke drager sin omkostnadt. Stiernman Com. 2: 59 (1636). (Du skall) gullet lada / på (hästen) Granes bogar. Afzelius SæmE 168 (1818). — särsk.
α) med subj. betecknande fartyg: intaga (ngt) ss. last; äv. abs.: intaga last. Thett fetalie Skippet som ladde i hudicksual. SthmTb. 23/7 1593. Skiepp och Farkostar .. skole intet Godz .. lada eller låsza för Solenes vp- eller effter desz nedergång. Stiernman Com. 2: 273 (1640). AOxenstierna 1: 601 (1644).
β) med bestämning angivande destinationsorten. Then 13 apriliss begynte Skepper Eskill Mortensonn, lada till Amsterdam. TullbSthm 1560.
b) med obj. betecknande fartyg, fordon, (last)djur o. d.: förse med last, lasta gods l. varor o. d. i (fartyg, fordon) l. på (djur); ofta i uttr. lada ngt med ngt. Tw lather ladha woorth skiip. G1R 2: 44 (1525). Ladher idhor diwr. 1Mos. 45: 17 (Bib. 1541). Fyrahundrade Wagnar, ladde medh Fetalier. Girs E14 46 (c. 1630). Schultze Ordb. 2512 (c. 1755). — jfr BELADA.
c) ss. vbalsbst. -ing l. -ning i konkret anv.: last (på fartyg l. fordon l. djur). Apg. 21: 3 (NT 1526). (Han) lät sina dragare med sådan onyttig ladning gå 2 mihl. Celsius Alm. 1730, s. 20. Lagerbring 1Hist. 4: 72 (1783). — jfr SKEPPS-, SKUT-LADNING.
d) bildl.
α) motsv. a: lägga (ngt) ss. en börda (på ngn l. ngt); lasta (ngt på ngn l. ngt); äv.: draga (straff l. ansvar l. obehag o. d. på ngn l. sig). Det är (farligt) at lada Synd på Synd. Rudbeckius KonReg. 199 (1615). Han wiste, han ladde stort omak, / Stoor sorgh och jemmer på theras baak. Forsius Fosz 507 (1621). RARP 4: 279 (1649).
β) motsv. a; i uttr. lada ngt av ngt, avlasta l. avlyfta ngt från ngt. (Hon) haffver aff sitt hjerta ladat een stoor steen. RP 6: 493 (1636).
γ) motsv. b: belasta l. betunga (ngn l. ngt med ngt); överhopa; äv.: överlasta (ngn l. sig) med mat l. dryck; äv. i p. pf. ss. adj. Qwinfolk .., som medh synder ladda ära, och dräghas aff mångahanda lusta. 2Tim. 3: 6 (NT 1526; Bib. 1541: betungade). (Jag) Drack migh wäl druckin och ladder. Prytz G1 F 3 a (1621). Man (skall) icke gå i Badh strax effter Måltijdhen, när man hafwer ladat sin Maga full. Palmchron SundhSp. 319 (1642). Dahlstierna (SVS) 82 (1698). — jfr ÖVERLADA.
2) = LADDA, v. 2. G1R 15: 38 (1543). Därs. 28: 473 (1558). Våra Musqvetter voro med 14 Reen Kuhlor, och en pass Kuhla Ladat. HFinlÖ 407 (1730). ”Är hon (dvs. bössan) ladd?” Blanche Tafl. 3: 56 (1857). — särsk. ss. vbalsbst. -ning, laddning (se LADDA, v. 2 a). G1R 28: 473 (1558).
LADA PÅ, äv. UPPÅ. till 1: lasta på (ngn l. sig ngt). Neh. 4: 17 (Bib. 1541). När jag hade ladat på mine 4 släder. HH XXI. 1: 171 (1712). särsk. bildl. (jfr LADA, v.2 1 d); särsk. i uttr. lada på sig (ngt), draga över sig (ngt), ådraga sig (ngt, t. ex. ansvar, ngns vrede l. hat o. d.). Hab. 2: 6 (”3”) (Bib. 1541). Lada uppå sig mången owenskap, förtahl och föracht. HSH 31: 49 (1663). Swedberg Dav. § 18 (1713). —
LADA ÖVER. till 1 d α: draga över (sig l. ngn ngt). Låt .. (de mäktiga i landet) betenckia och bätra sig, at the yttermera icke lada öfwer sig och sin barn the bittra tårar, som nu vtgiutas. Swedberg Dödst. 395 (1711).
(1) -SEDEL. förteckning över intagen last. Warandes alt, hwad i ber:de merkerulla, .. låsz- och ladzedlarne intet finnes infördt och specificerat, .. confiscerat. Stiernman Com. 4: 339 (1681). —
-SKYFFEL. (lad- 1673—1749. lade- 1555—1645) laddskyffel. ArkliR 1555: 6 (1555). Richardson Krigsv. 3: 306 (1749). —
(1) -STEN. [fsv. ladhsten, koll.] koll.: stora, tunga stenar (använda ss. barlast). The .. kiörde thill them (som voro nere i fartyget) med en hop ladsteen, som the hade ther ine på öffuerluppidt, och tuingade them så, att the måtte giffua sig fångna. Brahe Kr. 10 (c. 1585). —
B: LADE-SKOVEL, -SKYFFEL, se A. —
(1) -VIN. vin som utgick ss. naturaersättning för arbete med lastning av vinfat. Är giffuit bönd(er)ne för ther(as) ladewijnn för thet the ladde wijnet opå wagnener För 22 fatt, 2 kanner för huart fatt. VinkällRSthm 1585.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content