SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LADA la3da2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE.
Etymologi
[fsv. laþa, sv. dial. lada; eg. samma ord som LADA, v.2; numera ofta anslutet till LADA, sbst.1]
(numera bl. bygdemålsfärgat i vissa trakter) lägga (hö l. säd o. d.) i skikt l. i hög; särsk.: inbärga o. lägga i lada. Aurivillius Cog. 20 (1693). Pors slogs om morgonen, och löf ladades. Sjögren Journ. 25/8 1786. Då säden inbergas, är det af vigt att hon lägges eller ladas omsorgsfullt, vare sig att hon förvaras i sädeslada eller i stack. Arrhenius Jordbr. 2: 36 (1860). Modern hade .. begifvit sig ut för att lada skylar. NorrbP 1892, nr 78, s. 2. Lada hö. NorrlS 14: 114 (1934; efter handl. fr. 1628).
Särsk. förb. (bygdemålsfärgat): LADA IN10 4. bärga in (hö l. säd o. d.). NorrlS 1—6: 76 (c. 1770). Hellström NorrlJordbr. 320 (1917). jfr INLADA.
Spoiler title
Spoiler content