SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LAGA (numera bl. ss. senare led i ssgr -LAGA ~la2ga) sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) lagurr BtFinlH 3: 150 (1543))
Etymologi
[fsv. lagha, läge, snara, försåt; av mnt., mht. o. t. lage (fht. lāga), läge m. m. (i mnt. o. mht. äv.: försåt), ss. senare led i ssgr äv. abstr.: läggande, vbalsbst. till fht. o. mnt. liggen (se LIGGA) o. (sekundärt) till t. legen; jfr äv. fsv. lagha, bestämmelse (motsv. fnor. laga, avtalat möte), sannol. vbalsbst. till lagha, ställa till, ordna, inrätta (se LAGA, v.)]
1) [jfr t. an-, vor-, ein-lage m. fl.] om ngt som lägges fram för l. pålägges ngn l. utlägges o. d.; i ssgrna AN-, FÖR-, FÖRE-, IN-, PÅ-, UT-LAGA.
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) sak som befinner sig på l. hör till ett område?, tillhörighet? (Genom jordbyte fick N. N.) fyre stenger jord .. mett alle the lagurr, som therthiill höirer. BtFinlH 3: 150 (1543).
3) [sv. dial. (Finl.) laga] (†) veck på klädesplagg o. d. Bak på Fontangen woro en hop slarfwor, såsom krus och lagor. MSeth (1715) hos Swedberg Schibb. 420. Schenberg (1739).
4) [jfr motsv. anv. i t. Ordet är i denna anv. anträffat bl. i pl. lagor som kan vara en försvenskad skrivform för lager] (†) varv, lager. Hiärne 2Anl. 345 (1706). (Oxens horn) är broskagtigt, hårdt, föga elastiskt, bestående af lagor utom hvarandra. Hernquist Hästanat. 4 (1778).
5) [efter motsv. anv. i ä. t.; eg.: rad av kanoner; jfr ä. t. dem feinde die volle lage geben] (†) = LAG, sbst.3 5 slutet. OSPT 1687, nr 35, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content