LAISK la4isk (tvåstavigt), adj.
Etymologi
[efter t. laiisch; jfr äv. fr. laïque, mlat. laicus, gr. λαικός (jfr LAIKER)]
(numera knappast br.) icke kyrklig, profan, världslig; som har avseende på l. är utmärkande för lekmän; lekmanna-; förr äv. närmande sig bet.: ”ringa”; äv. i uttr. laisk broder, icke prästvigd munk, lekmannabroder. Jag (har) för min ringa och laiska del oförgripeligen tykt, at (osv.). SvMerc. V. 2: 270 (1759). Gennaro var laisk broder i Benediktinerklostret St. Antonio. Almqvist Syster 230 (1847). I vår laïska okunnighet tillåta vi oss intet omdöme i denna tvist. BL 19: 318 (1852). BrefReuterdahl 65 (1858). Det laiska elementet (har) fått (inträda) i kyrkomötet .. till samma antal med det presterliga. Samtiden 1873, s. 545.
