publicerad: 1939
LAMA la4ma l. 32 (láma Dalin), sbst.2, m. l. f. l. r.; best. -n; pl. -or (WoJ (1891) osv.), stundom lamas (Dalin (1853), Rendahl Brehm 2: 47 (1929)). Anm. I st. f. pl. användes ofta pl. av ssgn LAMA-DJUR.
Ordformer
(glama 1797. lama 1818 osv. llama 1813—1922)
Etymologi
[av span. llama, av peruvianskt urspr.]
det i Peru o. Bolivia ss. tamdjur hållna kameldjuret Lama glama Lin., lamadjur. Svartz PVetA 1797, s. 58. NoK 7: 39 (1922).
Spoiler title
Spoiler content