SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LANDTBRUKARE lan3t~brɯ2kare, förr äv. LANDBRUKARE, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(land- 1755—1856. lan(d)t- 1746 osv.)
Etymologi
[jfr d. landbruger; avledn. till LANDTBRUK]
person som yrkesmässigt bedriver jordbruk, jordbrukare, bonde; särsk. ss. officiell yrkesbeteckning. Roman Holbg. 36 (1746). Sedan landtbrukaren Lars Larsson sökt lagfart å fastigheterna N:o 75 och N:o 76 (osv.). PT 1911, nr 28 A, s. 1. Hellström Malmros 114 (1931). RTKatal. 1939, 1: 505.
Ssgr: LANDTBRUKAR- l. LANDTBRUKARE-DOTTER. SvD(A) 1934, nr 43, s. 18. —
-FÖRENING. jfr FÖRENING 7 c. LAHT 1904, s. 210. —
-HUSTRU. —
-SON.
Spoiler title
Spoiler content