SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LANDTDAG lan3t~da2g, förr äv. LANDDAG, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(land- 16101854. lan(d)t- 1552 osv.)
Etymologi
[jfr t. landtag; av LAND (i bet. 2 b, 3) o. DAG. Beträffande formen landt- se LAND ssgr F]
(i sht förr) benämning på (möte hållet av) församling som utgör folkrepresentationen i vissa länder l. landsdelar; särsk. om folkrepresentationen i de forna tyska delstaterna samt i provinserna (vojvodskapen) i det gamla Polen. G1R 23: 297 (1552). SvMerc. 1764, s. 387. Svensén Jord. 373 (1886). — särsk.
a) (i fråga om ä. sv. förh.) om vissa landsdels- l. provinsmöten i det eg. Sverge, Finl. o. Sverges baltiska besittningar. Schmedeman Just. 685 (1675). Lantdagen i Helsingfors 1616. Ahnlund GA 182 (1932).
b) om den finska folkrepresentationen 18091919. SPF 1809, s. 13.
Ssgr (till b; i fråga om ä. förh. i Finl.): LANDTDAGS-BESLUT. jfr RIKSDAGS-BESLUT. FFS 1869, nr 11, s. 26.
-FULLMÄKTIG~020, m. = -MAN. FFS 1894, nr 33, s. 4.
-HANDLING. konkret; jfr RIKSDAGS-HANDLING; vanl. i pl. Schybergson FinlH 2: 431 (1889).
-KALLELSE. kallelse till sammanträde i landtdagen. SvFinLagt. (1883).
-MANNA-VAL, n. FFS 1869, nr 11, s. 5.
-PREDIKAN. hållen i samband med landtdagens öppnande. SPF 1809, s. 15.
-PROPOSITION. jfr RIKSDAGS-PROPOSITION. Finland 110 (1893).
-UTSKOTT~02 l. ~20. jfr RIKSDAGS-UTSKOTT. Schybergson FinlH 2: 382 (1889).
Spoiler title
Spoiler content