SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LARVA lar3va2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE,
Etymologi
[sv. dial. larva, springa sakta, icke tala rent, tala oredigt, pladdra; jfr nor. dial. larva, arbeta dåligt, fuska, röra sig långsamt, gå o. driva, hänga löst; möjl. av en germ. rot lar-, besläktad med SLARVA]
(ngt vard.) gå (ostadigt o. vacklande l. med små steg), stulta, traska, lunka, vanka, knalla. Weste (1807; pop., skämtv.). När man lefver ensam / Och går och larfvar för sig sjelf i skogen. ESjöberg 190 (1820). En stor del av vägen larvade vi till fots. TurForskn. 7: 327 (1919). GHT 1934, nr 268, s. 15.
Särsk. förb. (ngt vard.): LARVA AV10 4. Jag började med att larfva af till nordligaste delen af staden (dvs. Rom). Warburg Rydbg 2: 236 (i handl. fr. 1874). särsk. (mindre br.) bildl., i uttr. det larvar av, det går någorlunda bra, ”det knallar och går” (se KNALLA, v.2 3 a β). Kerfstedt Eva 131 (1888). jfr AVLARVA.
LARVA BORT10 4. Geijerstam LycklMänn. 206 (1899).
LARVA FRAM10 4. jfr FRAMLARVA.
1) intr. ESjöberg 225 (1824). Han larvade fram längs korsgången. Karlén Larin Kyösti Sann. 113 (1916). särsk. bildl. Tiden larfvade fram. Strindberg SvÖ 3: 68 (1884).
2) (mindre br.) refl. Gästgivarn, som larvat sig fram till grinden, .. skrek och hötte. Bergman Hancken 35 (1920).
LARVA IKRING, se LARVA OMKRING.
LARVA I VÄG10 0 4. Strindberg SvÖ 1: 238 (1882).
LARVA KRING, se LARVA OMKRING.
LARVA NED10 4 l. NER4. Engström 1Bok 30 (1905).
LARVA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. Geijerstam LycklMänn. 60 (1899). AB(A) 1934, nr 141, s. 12.
LARVA ÅSTAD10 04. Kl. ½ 5 larfvade Agnes och jag åstad till Atterboms. Dahlgren 2Ransäter 159 (i handl. fr. 1843).
Spoiler title
Spoiler content