LARV lar4v, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar; l. LARVER lar4ver, m.; best. -ern; pl. larvar.
Ordformer
(larv (-rf) 1853—1931. lar(f)ver 1886—1931)
Etymologi
[sv. dial. larv, litet barn, äv.: stackare, äv.: trasa; jfr nor. larv, stackare, nor. dial. larv, trashank, trasa, nyisl. larfi, trasa; till stammen i LARVA, v.]
(mindre br.) liten gosse (vid omkring två l. tre års ålder), pys, parvel. Dalin (1853). En liten larver på knappa tre år. Östergren (1931).
