SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LASKA las3ka2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. laska, springa smått, gå sakta; jfr d. dial. laske, nor. dial. laska; möjl. lånat från t.; jfr t. dial. laschen, gå och driva, möjl. till t. lasche, trasa (jfr LASK)]
(bygdemålsfärgat o. vard.) gå l. springa sakta, larva, lufsa, lunka; äv. refl. Så laska han se[j] åt konungens gård. Visb. 3: 410 (c. 1700). Schultze Ordb. 2693 (c. 1755). Fatab. 1915, s. 94 (i jullek fr. Smål.). jfr (†): Lussi laska. Ihre Superstit. 32 (1750; i uppräkning av jullekar).
Särsk. förb.: LASKA I VÄG10 0 4. (bygdemålsfärgat o. vard.) Andersson Chimokama 93 (1920).
LASKA OM. (†) i uttr. Lusse laskar om, ss. namn på en jullek. 2SAH 59: 408 (c. 1750).
Spoiler title