publicerad: 1939
LATUN latɯ4n, r. l. m. l. f. (Schultze Ordb. 2704 (c. 1755) osv.) l. n. (BoupptSthm 27/6 1672, osv.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =, ss. n. -et.
Ordformer
(lat- 1640 osv. latt- 1640—1921. -tan 1640. -ton 1645. -tun 1640 osv.)
Etymologi
[jfr t. latun; av fr. laiton, av okänt urspr.]
(numera bl. ngn gg i skildring av äldre förh.) mässingsbläck (i smala bredder). OxBr. 11: 777 (1640). Messingen förarbetas .. genom smidning till så kallad lattun. Almström KemTekn. 1: 411 (1844). SFS 1891, nr 64, s. 31. Eljest tillverkades lattun och manufakturvaror av olika slag i såväl gjutet som svarvat arbete. Erixon Skultuna 1: 11 (1921; om förh. omkr. 1700). — jfr BLANK-LATUN.
Ssgr (i fråga om ä. förh.): A: LATUN-HAMMARE. för tillvärkning av latun. HC11H 12: 160 (1697). Under 4 Latunhamrar utsmiddes med mycken skicklighet hos arbetarena vackra mässingsbleck, af nära pappers tunnhet, 2 alnar i bredd och ännu större längd. JernkA 1828, 1: 375. —
-HYTTA, r. l. f. (latun- 1697—1762. latuns- 1697—1921) jfr -VÄRK. HC11H 12: 164 (1697). Hülphers Dal. 31 (1762). Erixon Skultuna 1: 16 (1921). —
B: LATUNS-HYTTA, -MÄSSING, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content