SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LAVA la3va2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. (om slag l. stycken av lava) -or (Palmstedt Res. 96 (1779), Östergren (1931)) ((enst., †) -ar Björnståhl Resa 1: 249 (1771); möjl. till sg. LAV); förr äv. LAV, sbst.2, r. l. m.? pl. -ar? (jfr ovan).
Ordformer
(lav 17661773. lava 1764 osv.)
Etymologi
[jfr t. lava; av it. lava, av oklart urspr.]
massa av smälta glödande bärgarter som vid vulkanutbrott strömma ut ur en vulkan o. rinna nedför dess sluttningar (där de senare stelna). SvMerc. 1764, s. 126. Marken .. (vid Vesuvius) är nu blott stenhård lava / Som knastrar under foten. NIllT 1898, s. 412. De .. (nämnda) porfyrerna äro lavor, uppfraktade till jordytan genom vulkanutbrott. TurÅ 1928, s. 22. — jfr BANK-, BASALT-, BLOCK-, DIABAS-, GLAS-, SLAGG-LAVA m. fl. — särsk.
a) (i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. Min Cousins Eld är Ettnas och mina tankar öfver sköljas af min Cousins brinnande Lavor. CAEhrensvärd Brev 2: 75 (1795). Rysligt vild, framvältar Krigets lava. 2SAH 5: 211 (1809). Tommy hade krympt samman under denna brinnande lava af ord. Hellström Kusk. 143 (1910).
b) i oeg. anv., om visst slag av vulkanisk tuff (kalktuff) som utges för lava (o. som användes till framställning av smycken o. d.); anträffat bl. i ssgr.
Ssgr (i sht i fackspr.): A (†): LAV-STRÖM, se B.
B: LAVA-BLOCK. jfr BLOCK 5 a. Andersson Verldsoms. 2: 8 (1854).
-BÄDD. jfr BÄDD 6 a. Bergman Jordkl. 2: 201 (1774).
-FLOD. (mindre br.) jfr -STRÖM. 2SAH 7: 169 (1815). Oscar II I. 1: 72 (1875, 1885).
-FÄLT. jfr FÄLT 5. Atterbom Minn. 517 (1818).
-GLAS. (föga br.) miner. en vulkanisk bärgart som får ett glasliknande utseende, då den stelnat, glaslava, obsidian. JernkA 1828, Bih. 3: 11. Klint (1906).
-PÄRLA, r. l. f. (i sht förr) tillvärkad av lava l. viss tuff (jfr LAVA, sbst.2 b). Crusenstolpe Mor. 2: 393 (1840).
-SJÖ. i en vulkankrater ständigt förefintlig glödflytande lava. Lindström Lyell 287 (1859).
-SLAGG. (föga br.) fasta partiklar (vanl. av mindre dimensioner) utslungade vid vulkanutbrott. Rinman 2: 267 (1789). Lindström Lyell 288 (1859).
-STEN. dels om blocklava, dels, i sht tekn., om (till kvarnsten l. dyl. användt) stycke lösbruten lava, dels om av lava (l. pimpsten) med bruk formade byggnadsstenar l. dyl.; äv. koll. Appiska vägens lavasten. Rydberg Sägn. 68 (1874). TT 1900, K. s. 19. SvSkog. 1146 (1928). En platta av lavasten på en fot med pantermotiv. Engström Bouppt. 172 (1930). VaruhbTulltaxa 1: 362 (1931).
-STRÖM. (lav- 17661798. lava- 1783 osv.) ur en vulkan flytande ström av (glödande) lava; äv. om stelnad dylik ström. Bergman Jordkl. 338 (1766). särsk. (i sht i vitter stil) bildl. Rebellisk är hvarenda droppa / Af ungdomsblodets lavaström. Braun Dikt. 2: 82 (1838). DN(B) 1930, nr 111, s. 4.
-TÄCKE. om stelnad(e) lavaström(mar). Tegnér (WB) 4: 47 (1822).
Spoiler title
Spoiler content