LAVIN lavi4n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[av t. lawine, eg. ett schweiz. (rätoromanskt) dial.-ord, av mlat. lavina l. labina, jordskred, bildat till stammen i lat. labi, glida, falla (jfr LABIL, LAPSUS)]
(utom i a, b vanl. i fråga om utländska, i sht schweiziska förh.) (under nedstörtandet växande) snömassa som störtar utför en brant bärgsluttning, snöskred. Vid Brienz hade en lavin begrafvit 9 hus (osv.). SP 1809, nr 42, s. 2. (Olaus Magnus) säger, att när en fågel med sina klor krafsar upp litet snö, kan denna komma i rörelse, blifva en boll, ja, till sist en lavin. 3SAH 12: 254 (1897). Hagman FysGeogr. 118 (1903). — jfr SNÖ-LAVIN. — särsk.
a) (i sht i vitter stil) i jämförelser l. i oeg. o. bildl. anv., vanl. med särskild tanke på att snömassorna i en lavin ofta ökas med stor hastighet under lavinens nedstörtande. Cygnæus 4: 9 (1838). Hurra, hurra far öfver fält och kullar, / Det slukar massor, vidgas, växer, rullar / Som en lavin af röster ned mot daln. Runeberg 2: 114 (1846). Utmanad, skymfad, förtrampad och hånad, växer hans rättskänsla till en lavin af hat. Böök 1Ess. 37 (1913). Boberg BortStig. 144 (1927; med tanke på lavinens dån). En lavin av bankkrascher i U. S. A. SvD(A) 1931, nr 272, s. 22 (rubrik).
Ssgr: LAVIN-ARTAD, p. adj. (i sht i skriftspr.) bildl.; jfr LAVIN a. Att det abolitionistiska partiet .. med lavinartad hastighet tillväxer. SvT 1852, nr 222, s. 4. —
-FARLIG. (i fackspr.) om terräng: farlig att beträda på grund av risk för laviner. PåSkid. 1928, s. 214. —
