SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LAVETTAGE lav1eta4ʃ, n. ((†) r. l. m. KrigVAT); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = l. -er.
Etymologi
[bildat till LAVETT i anslutning till fr. affûtage, uppställandet av en kanon på dess lavett]
mil., i sht artill. underlag för eldrör hos artilleripjäser o. kulsprutor. KrigVAT 1844, s. 18. Holmberg Artill. 3: 4 (1883). Höj-sänkbara och vridbara lavettage. 2NF 35: 893 (1923). — jfr HALVKURSÖR-, HÖJ-SÄNK-, KANON-, KASEMATT-, KULSPRUTE-, MÖRSAR(E)-, TORN-, VALL-LAVETTAGE m. fl.
Spoiler title
Spoiler content