publicerad: 1939
LEDAS le3das2, äv. LEDS le4ds l. (vard.) les4, v. dep. ledes l. leds, leddes, ledts. (inf. o. pres. pl. -das (-es) OPetri Kr. 219 (c. 1540) osv. -dis G1R 2: 55 (1525), HSH 7: 32 (1588). -ds Schück Wivallius 1: 201 (i handl. fr. c. 1636) osv. less (les) KKD 7: 71 (1704), Folcke Timm. 66 (1913). pres. ind. sg. -das Asteropherus 20 (1609). -des 1Mos. 27: 46 (Bib. 1541) osv. -ds Ekeblad Bref 1: 250 (1653) osv. ipf. leddes (-is) G1R 3: 143 (1526) osv. sup. ledits Strömborg SvSprSkol. 28 (1857; jämte ledts). leds Kellgren (SVS) 6: 104 (1781), Lönnberg BlSkär. 27 (1876). ledts, letts (leedz, lets) NBenedicti KSoop A 3 a (1624), Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 97 (1696) osv. imper. sg. -des OxBr. 12: 169 (1614) osv. -ds Swedberg Cat. 765 (1709) osv. less KKD 7: 5 (1701)).
Ordformer
(led- 1525 osv. ledd- 1781. läd- c. 1585)
Etymologi
[fsv. leþas, motsv. d. ledes, isl. leiðask; reflexivt till fsv. leþa, inge ovilja l. avsky (motsv. isl. leiða), avledn. av LED, adj. 5]
1) vara l. bliva led l. känna leda (vid ngn l. ngt), vara l. bliva ledsen l. trött (på ngn l. ngt); särsk. i förb. ledas vid, äv. åt ngn l. ngt. G1R 3: 143 (1526). Man leedz snart wedh enahanda. Grubb 615 (1665). Jagh är nu så mätt af lefwande och bekymber, att iagh ledes widh migh sielf. VDAkt. 1678, nr 184. (Jag ligger) och ledes / vid böckernas liflösa ord. Fröding Stänk 92 (1896). Det är inte nog med att han aldrig leds åt sitt arbete, han lägger sådan lidelsefullhet in i det, han har för händer. Agrell Tolstoy Kar. 2: 248 (1925). — särsk.
a) i abs. anv.: ha ledsamt, finna tiden lång. Ekeblad Bref 2: 31 (1657). När jag leds uti min enslighet. Höpken 1: 369 (1762). Jag kan ej se något mer plågande, än barndom och ungdom som gå och leds. Törneros Bref 1: 8 (1823). Cederström Hugsk. 27 (1919). jfr LÅNG-LEDAS. — särsk. (numera bl. i södra Sv., vard.) i uttr. ledas vid, ha det ledsamt l. långsamt. När wij göre gott, lät oss icke ledhas widh. Gal. 6: 9 (Bib. 1541; NT 1526: tröttas). Efter någon tid började han (dvs. en spelman på Skansen) ledas vid alldeles förskräckligt, i synnerhet under vakthållningen. Lagerlöf Holg. 2: 225 (1907).
b) (†) i förb. ledas att göra ngt. Han ledes ath leffua som reknar thet han haffuer ätit. SvOrds. A 8 b (1604). Jag leds att sitta allen. Almqvist Lad. 24 (1840).
c) (†) i förb. ledas vid tiden, finna tiden för lång. På dhet han och icke heller må ledz widh tijdhen och sittia otiosus. Schück Wivallius 1: 201 (i handl. fr. c. 1636).
d) (†) i förb. ledas för ngt, uttala sin ledsnad över ngt. (Den för ett smädligt yttrande anklagade) Bekänner och ledhess för ordhen. Murenius AV 341 (1657).
e) (†) i opers. konstr. med indirekt obj. Vtj sombliga landzender .. föris monge hande .. rykte .. ther .. obestand aff födis thet .. lenge noogh haffuer varit i riikit swa at oss allom nw vel maa ledis ther vid. G1R 2: 55 (1525). Migh ledhes widh at leffua. 1Mos. 27: 46 (Bib. 1541; Bib. 1917: Jag är led vid livet). Honom leds at lefva; han önskar döden. Liljestråle Kempis 23 (1798).
2) [jfr förb. ha ledsamt efter ngt] (numera bl. i vissa trakter) känna saknad (efter ngt), längta (efter ngt); i sht i förb. ledas l. (numera bl. i södra Sv., vard.) ledas vid (jfr 1 a) efter ngn l. ngt. Adlerbeth FörslSAOB (1798). En bokvurm leds efter sina böcker. Leopold 5: 399 (1802). Jag vet att han leds vid efter sin unga, vackra hustru. Crusenstolpe CJ 1: 192 (1845). Jonas leddes efter mamma och hade förfärligt tråkigt. Siwertz JoDr. 18 (1928).
Särsk. förb.: LEDAS IHJÄL10 04. (ngt vard.) till 1 a: ledas till den grad att man tycker sig icke kunna stå ut med det. SvMerc. 1763, s. 692. Det är dock lifligare, att förargas, än att leds ihjel. 3SAH XLVI. 2: 256 (1834). Wester Reymont Bönd. 2: 35 (1924). särsk. (mera tillf.) i förb. ledas ihjäl sig. Man leds ihjäl sig imellan måltiderne just som förr. Kellgren (SVS) 6: 33 (1774). —
LEDAS UT. (†) till 1, i förb. ledas ut sina ögon, ledas mycket o. länge. Adlerbeth FörslSAOB (1798; ”familiert tal-sätt”).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content