publicerad: 1939
LEDAMOT le3da~mω2t, i bet. 1 r. l. m. (KOF II. 2: 36 (c. 1655) osv.) ((†) n. Mat. 5: 29 (NT 1526), Kolmodin QvSp. 1: 668 (1732)), i bet. 2 m.||ig. (BtFinlH 3: 213 (1547), RARP 1: 52 (1627) osv.) ((†) n. G1R 4: 180 (1527), VDAkt. 1699, nr 689), i bet. 3 n. (G1R 7: 483 (1530), Därs. 27: 147 (1557)) l. m. (Girs J3 26 (1627), Hadorph Catal. 11 (1690)), i bet. 4 n. (Wärnskiöld Fortif. C 2 a (1673)), i bet. 5 r. l. m. (Mört Weidler 20 (1727)); best. -en (ss. n. -et); pl. -möter -mø2ter (Gustaf II Adolf 103 (1613), BraheBrevväxl. II. 1: 174 (1660) osv.) ((†) = (ss. n.) OPetri MenFall H 4 b (1526), Kolmodin QvSp. 1: 668 (1732); -moter RA I. 1: 358 (1544), Swedberg Cat. 236 (1709); -motte BtFinlH 3: 213 (1547); -motter BtFinlH 3: 217 (1547); -mötter AOxenstierna 1: 484 (1633), VDAkt. 1706, nr 146. -motren, pl. best. Lucidor (SVS) 194 (1672), Därs. 307 (1673). -mötren, pl. best. Mört Weidler 20 (1727)); förr äv. LEDAMÖT, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(leda- (-ee-, -dh-) 1526 osv. lede- (-dh-) 1526—1698. lidha- 1526—1527. lide- (-dh-) 1540—1547. lit- 1547. -moet 1561. -mot (-oo-, -dt) 1526 osv. -mott 1530—1698. -mö(ö)t 1668 (: leeda mööt, pl.)—1697 (: ledemötet, sg. best.))
Etymologi
[fsv. lidhamot, n., led, lem, kroppsdel, lidhmot, n., lem, motsv. ä. d. læthæ mot, d. ledemod, nor. led(d)emot; av LED, sbst.1, o. MOT, möte; alltså eg.: ställe där två leder (skelettdelar) mötas]
1) (numera bl. ngn gg arkaiserande l. skämts.) kroppsdel; lem; organ. Thet är tigh bätre, ath itt titt ledhamoot förderffuas, än ath thin hela krop skulle kastas till helwitis. Mat. 5: 29 (NT 1526; Bib. 1917: en av dina lemmar). The vthwärtes Ledamoter, såsom äre Händer, Armar, Been och Fötter. Chesnecopherus RegIter D 2 b (1613). (Malörtsvin) öpnar förstoppelsen aff alla Inwertes Ledamother. Månsson Åderlåt. 146 (1642). Jag såg Sephiren flyktigt sträfva, / Att blotta, der, en cyprisk fot, / Der, någon yppig ledamot. Leopold 2: 45 (1801, 1815). Alla kroppsdelarne (hos ryggradsdjuren äro) motsvariga eller symmetriska; aldrig flere än 4 ledamöter eller s. k. extremiteter. Dahlbom Insekt. Inledn. II (1837). Vattnet måtte ha friskat upp hans mörbultade ledamöter. Rönnberg Bredbolstad 124 (1907). Spong Kungsb. 133 (1928). — jfr FORTKOMST-, FÖDELSES-LEDAMOT. — särsk. i bild o. jämförelser. Wij ärom ledhamoot vthaff hans crop, vthaff hans köt, och vthaff hans benom. Ef. 5: 30 (NT 1526; Bib. 1917: lemmar). (Ingen skall mena) thet vij .. achte göre någen affsönderingh medt samme (hertig Johans) furstendöme ifrå Sveriges rike, uthan vele heller, att thet skall .. icke annerledes stadigt holle sigh ther vedh än såsom thet ene ledemotet holler sigh och henger vedh heler kroppen. G1R 26: 353 (1556). En befolkning, i hvilken .. (Sverge) från början endast såg en återvändande ledamot af den egna rikskroppen. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 10 (1868; i fråga om invånarna i de gm freden i Roskilde till Sverge avträdda landskapen).
2) bildl.; numera bl. om enskild person som tillhör en förening (särsk. av mera exklusiv art), en korporation, ett ämbetsvärk, en kommitté o. d.: medlem; i fråga om ämbetsvärk numera endast: person som äger deltaga i beslut l. äger reservationsrätt. Inväljas l. kallas till ledamot i l. av ett (lärt l. vittert) sällskap. Vara ledamot av Svenska Akademien, av riksdagens andra kammare, av flera lärda samfund. Vara korresponderande, arbetande ledamot av l. i en akademi. Militära ledamöter i Konungens högsta domstol. Burgermesteris och rodz aff Reffle fulmectige sendebudh, som ære aff same rodz lidemotter. BtFinlH 3: 217 (1547). Edle, Ehreborne och höglärde gode herrar Collegii Antiquitatis i Upsala Ledamöter. Schück VittA 3: 390 (i handl fr. 1685; överskrift på brev). Stats-Rådet skal bestå af Nio Ledamöter, hvilke äga rätt at alla der förekommande mål öfvervara. RF 1809, § 5. Ledamot af styrelsen (för samskola). SFS 1905, nr 6, s. 61. Ledamoten av riksdagens andra kammare, .. konsuln J. P. Carlquist. Hellström Malmros 10 (1931). — jfr AKADEMI-, BEREDNINGS-, BESTYRELSE-, BÄRGSLAGS-, CIVIL-, DEPUTATIONS-, DIREKTIONS-, DOMKAPITELS-, DOMSTOLS-, FACKFÖRENINGS-, FAKULTETS-, FÖRBUNDS-, FÖRENINGS-, FÖRSTAKAMMAR-, GUNNRUMS-, HEDERS-, HOVRÄTTS-, KAMMAR-, KANSLI-, KAPITEL-, KLUBB-, KOLLEGIE-, KOMMISSIONS-, KOMMITTÉ-, KOMMUNALNÄMNDS-, KONSISTORIE-, LANDSTINGS-, MED-, OPPOSITIONS-, REGERINGS-, RIKSDAGS-, RÅDS-, SENATS-, SKOLRÅDS-, STYRELSE-, UTSKOTTS-, ÄMBETS-LEDAMOT m. fl. — särsk.
a) i vissa riddarordnar: prästerlig medlem som innehar en grad likvärdig med riddargraden. Ledamot i andliga ståndet av kungliga nordstjärneorden, vasaorden. CeremNordstO 1785, s. 3. SvStatskal. 1939, avd. 977. — jfr ORDENS-LEDAMOT.
b) (†) om person l. grupp av personer som utgör ett organ för ngns l. ngts värksamhet l. ansluter sig till ngns strävanden l. åsikter l. står i underordnat förhållande till ngn: redskap, tjänare; anhängare; undersåte; äv. (utan tanke på tjänande värksamhet o. d.): person l. grupp av personer som tillhör ett visst land l. distrikt o. d., inbyggare, medborgare; särsk. i uttr. rikets (riksens) ledamot. G1R 4: 180 (1527). Sådanne Arfsrätt, som högstb:t Konung Gustaf .. af the förnämste Rijksens ledhemoot blef bewiliat. Chesnecopherus Skäl A 3 b (1607). Ridderskapet .. såssom denn förnembste Ledemot i Riket. RARP 1: 52 (1627). Seendes Wij gierna, at som Wij them alla (dvs. undersåtarna) med lika ynnest, nåde och kiärlek omfatta, at ock så the samma, såsom en Konungz Undersåtare och Ledamöter igenom enahanda likhet uti Stadgar och Förordningar med hwar annan sammanbundne och förknippade warda ..; Altså (osv.). Schmedeman Just. 1386 (1694). Kongl. Maj:t såsom Rikets Hufvud har upptagit Lånen: Rikets Ledamöter hafva för samma Lån ingått uti Garantie. AdP 1789, s. 878. Biberg 1: 108 (c. 1814). — jfr SAMHÄLLS-LEDAMOT. — särsk.
α) om den kristne i förh. till Kristus l. om en ond människa i förh. till djävulen. Och haffuer Christus så dyrt köpt qwinnona som mannen, och hon är så wel Christi ledhamoot som han. OPetri Hb. B 3 a (1529). Månge dieffvelens ledemot .. finnes, som icke soffvedt utaff, icke heller väl lijde kunne, at thette rijke skal stå i fred. G1R 28: 75 (1558). Wij Christi Ledhamoter och Gudz ordz Åhörare utj Angellstadh församblingh. VDAkt. 1650, s. 31. En som .. läter förföra sig af den Onde och hans Ledamöter. Landsm. XVII. 3: 32 (1672). — jfr DJÄVULS-LEDAMOT.
β) om medlem av en församling (se d. o. 3 (a)). Phrygius HimLif. 41 (1615; motsatt: ”församlingens huvud”). Nhär Gvdz Församblingz Ledamoter .. blifwa förhindrade ifrån Sacramenten. L. Paulinus Gothus ThesCat. 297 (1631). Och J, Älskade Ledamöter af denna Christeliga Församling, emottagen nu mitt Farväl, och min sista högtidliga tacksägelse. Lehnberg Pred. 1: 166 (c. 1800). KyrkohÅ 1914, s. 289 (i fråga om förh. c. 1800). — jfr FÖRSAMLINGS-LEDAMOT.
c) (†) deltagare (i ngt). Man kan ej eller beskylla andra för äreförgäten trolöshet emot sin Lag-krönta Konung, än dem, som varit värkande Ledamöter i uproret. Lagerbring 1Hist. 2: 341 (1773).
3) (†) om landområde som tillhör l. ingår ss. del i ett annat större område. Gutland är itt rätt ledemott til Suerigis Crone. G1R 7: 483 (1530). Några Erchiebiskopens i Upsala Stadgar, för Jempteland och andra flere Saker, som utwijsa att Jempteland är en gammal Sweriges Ledamot. Hadorph Catal. 11 (1690).
4) (†) om del (med ngn speciell uppgift) i en maskin l. anläggning o. d. VDAkt. 1661, nr 391 (i urvärk). Ey må någet en befästningz ledamot, giöras så stort och starkt att ett annat thesz förnämbliga och anlägne ledamoot, thär igönom märckeligen förswagas. Wärnskiöld Fortif. C 2 a (1673).
-VAL, n. inval av ledamot (ledamöter) i en akademi o. d. SvT 1852, nr 22, s. 1. SFS 1908, nr 79, s. 2.
Avledn. (till 2): LEDAMOTSKAP, n. (-mot- 1820 osv. -möt- 1761) förhållande(t) att vara ledamot i en förening, en akademi, ett ämbetsvärk, en kommitté o. d. SvMerc. 6: 571 (1761). Ledamotskap i utrikesutskottet. SvRiksd. II. 11: 38 (1934).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content