publicerad: 1939
LEDSAM les3am2 l. 3~2 l. (med läsuttal l. i högtidligt spr.) led3~sam2 l. le3d~ l. 32, förr äv. LEDOSAM l. LEDESAM, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
Ordformer
(le- 1651. led- (-ee, -dh) c. 1580 osv. ledd- 1799. lede- (-dh-) c. 1550—1702. ledo- (-dh-) 1536—c. 1755. ledz- 1723. lessam (vard. l. i återgivande av talspr.) 1897—1928. lidsam c. 1730. lissam 1697)
Etymologi
[fsv. ledhsamber, ledhosamber, som känner leda, motbjudande, tråkig; jfr ä. d. ledsom, nor. dial. leidsam; till LEDA, sbst.2 resp. LED, adj.]
1) (†) led (se LED, adj. 5) l. (ut)ledsen l. trött (på ngt), som ledes (vid ngt); i sht i förb. göra ngn ledsam vid l. med ngt, göra ngn (ut)ledsen vid l. trött på ngt. Een quinna ther mannen ingen glädi aff haffuer, hon gör honom ledhosaman widh all ting. Syr. 25: 23 (öv. 1536). Gallius AÅkeson C 4 b (1643). Iag will intet beswära den Gunstige Läsaren med flera Ordz betydelszer, att iag icke må giöra honom ledsam. Rudbeck Atl. 3: 747 (1698). Möller (1790, 1807).
2) som gör ett tröttande l. nedstämmande intryck gm långdragenhet l. enformighet, tröttsam gm brist på omväxling, långrandig, tråkig, trist, ”mattsam”; förr äv. med närmare anslutning till LEDA, sbst.2: som (gm sin längd) väcker leda. Ludvigsson Norman 5 (c. 1550). Inthet Krijgh hafwer Swerige .. längre och ledesammere fallitt, änn thett Wij ännu stå vtj med the Påler. RARP 1: 10 (1626). Käre syster, kom til migh! Thet är så lesamt för mig nu, mädan iag är ensam. Horn Lefv. 204 (1651). Ensamt är ledesamt. Grubb 184 (1665). Thet är et stort fel med en del af vår academiska vngdom, at man .. försummar minnes-sakerna, emedan the äro något ledosamma. Rydelius Förn. 149 (1720, 1737). Dion .. bodde ensam på en ö. Hans dagar blefvo långa. Han hade ledsamt. Topelius Lb. 1: 3 (1860). Lagerlöf Top. 183 (1920). — särsk.
a) (i vissa trakter, numera i sht i Finl.) i uttr. ha l. få ledsamt efter ngn l. ngt, på grund av enformighet l. tråkighet (börja) känna tomhet l. längtan efter ngn l. ngt. Det är ledsamt efter Emanuel, ehuru jag ej är utan sällskap. MoB 7: 47 (1805). Jag får ledsamt efter er, när ni är borta. Söderhjelm Brytn. 75 (1901). jfr Bergroth FinlSv. 272 (1917).
b) (i Finl.) i uttr. ha l. få ledsamt hem, längta resp. börja längta hem; jfr a. Emellertid har jag stundom litet ledsamt hem. LStenbäck (1855) hos Aspelin Stenbäck 450. Tavaststjerna Tärnbg 20 (1894). jfr Bergroth FinlSv. 273 (1917).
c) om person. Han är leedesam, som altijdh qwäder ett och ett. Grubb 192 (1665). Den milda, blonda Betty, som hon alltid funnit så ledsam. Åkerhielm GamlRoman 139 (1907).
d) i fråga om yttre l. estetiskt intryck av ngt: livlös, innehållslös; trist; tom, ”död”. ”Anseende till person”, ett ledsamt tysk-romaniskt ordalag. SvTidskr. 1873, s. 514. Den ledsamma tomma klangen i rösten. GHT 1898, nr 288 A, s. 2. De stafflitaflor af .. (Cornelius), man påträffar i tyska gallerier, äro skäligen ledsamma. Nordensvan KonstH 98 (1900). En ledsam kal (mur-)yta. Hahr ArkitH 276 (1902). — särsk. om ort, ställe, natur o. d. KyrkohÅ 1904, s. 153 (1682). Vägen mellan Berlin och Stralsund är i det hela ofantligt ledsam. Atterbom Minn. 667 (1819). Alla de kval, hon lidit i det ledsamma slottet. Cederschiöld Riehl 2: 36 (1878); jfr 3.
3) otrevlig, obehaglig, tråkig. Retvisa och sanning ere altid ledesamma ibland krokått folck. VgFmT II. 6—7: 123 (1587). Medföra nog ledsamma påfölgder. Berch Hush. 289 (1747). Historikerna äga en ledsam erfarenhet av den förvirring, som åstadkommes (genom de i medeltiden växlande nyårsdagarna). Nilsson FestdVard. 197 (1925). (Den hårda dragkampen) om Bolidenaktierna har utvecklats till en i flera avseenden ledsam historia. DN(A) 1934, nr 173, s. 3. — särsk.
a) om person (l. djur l. växt): otrevlig, obehaglig, odräglig; numera i sht om ngns lynne o. d. Schroderus Comenius 874 (1639). Bemälte Länssman är een ledsam man som gierna träter. VDAkt. 1722, nr 6 (1721). Gråbo. Är rätt ledsam i Smålands åkrarna. Aspelin Fl. 46 (1749). Råttorna äro ledsamma skadedjur, emedan de (osv.). Berlin Lsb. 71 (1852). Ett ledsamt lynne. AB(L) 1895, nr 262, s. 7.
b) (†) om sjukdom o. d.: besvärlig, svår. (Dragsjukan) slöts med feber eller ledsam yra. PH 6: 4418 (1756). Under hela min sjuklighet har jag känt en ledsam svaghet i fötterna. LäsnHem. 1901, 13: 20.
4) (i sht i talspr. o. ledigare stilarter) sorglig, bedrövlig; beklaglig. Det var rysligt ledsamt. Det var en ledsam nyhet. Det är ledsamt, att jag inte kan komma. Det är bra leddsamt att sällja (sina ägodelar). CAEhrensvärd Brev 2: 260 (1799); jfr 3. Det blir bra ledsamt när Rosina flyttar sin väg för mig. Roos FamArkiv 291 (i handl. fr. 1816). Det är ett ledsamt tecken, då folket samlar sig för att åskåda en sådan (”konstmakare”). Wetterbergh Sign. 36 (1843). Ledsamt nog medgifver ej 1860 års folkräkning en jemförelse med de följande i afseende på jordbruksnäringens folktal. Fahlbeck JordbrAfk. 18 (1893).
Avledn.: LEDSAMHET, r. l. f.
1) (†) till 1: leda l. ledsnad (vid ngt); äv.: motvilja (mot ngt); särsk. i förb. ledsamhet vid l. till ngt. HSH 25: 25 (1628). (Han är) till åhren kommen att han hafwer een Ledosamheet widh Abc barn att informera. VDAkt. 1704, nr 273. Därs. 1731, nr 633.
2) till 2: tröttsam enformighet, tråkighet, långrandighet, långtrådighet. Phrygius HimLif. B 2 b (1615). (Mången tror) at et arbetes grundlighet bör bevisas genom des ledsamhet. Kellgren 3: 198 (1792). Emilie .. berättade om ledsamheten i Nykarleby. Lagerlöf Top. 252 (1920). särsk.
a) (†) i förb. vara (ngn) till ledsamhet l. ske till ngns ledsamhet l. förorsaka (ngn) ledsamhet, vara resp. bliva tröttande (för ngn) gm sin enformighet osv. KOF II. 2: 23 (c. 1655). Wallquist EcclSaml. 1—4: 87 (1688). Biurman Brefst. 16 (1729).
b) sorgsen sinnesstämning, förorsakad gm enformighet o. d., ledsnad, ”tristess”. Phrygius HimLif. 58 (1615). Ekeblad Bref 1: 227 (1653). Ledsamhet mit hjerta tvingar, / Oro all min tid förtär. Nordenflycht QT 1745, s. 17. Långsamhet gör ledsamhet. Granlund Ordspr. (c. 1880). Skall jag tråka igenom hela mitt lif i en grå ledsamhet? Wägner Norrt. 75 (1908). särsk. (†) övergående i bet.: ledsam ensamhet. Min Mamma i Stockholm och Ankin beklaga mycket Brors och Systers borttresa och deras ledosamhet. KKD 8: 147 (1700). Schultze Ordb. 2710 (c. 1755).
3) till 3: otrevlighet, obehag, tråkighet; ofta konkretare; numera i sht i pl. Råka i ledsamheter. Göra, i sht förr äv. tillfoga l. tillskynda ngn ledsamheter l. ledsamhet. Lindestolpe Matk. 46 (1714). Snö och köld giorde oss mångahanda ledsamheter. DeFoë RobCr. 115 (1752). Sedan .. råkade han snart i nya ledsamheter. Hallenberg Hist. 4: 535 (1794). Detta tillskyndade honom mycken ledsamhet af sitt stånd. HH XXV. 2: 162 (1815). Nå, papsen, vad har det varit för ledsamheter i dag? Hellström Malmros 185 (1931). särsk. (skämts. o. vard.) i uttr. här vila(r) inga ledsamheter o. d., här lägger man inga tråkigheter på sinnet. Strix 1897, nr 1, s. 1. Hedberg Räkn. 242 (1932).
4) till 4: sorg, bedrövelse. Mitt under ledsamheter hågkomma den lidande visar oss en Styrka som borde segra utan möda. CAEhrensvärd Brev 2: 404 (1800). —
LEDSAMLIGEN, adv. (-a 1639. -en 1640—1749) (†) till 1: med leda, ovilligt. Schroderus Comenius 365 (1639). Lind (1749; under unwilliglich).
Spoiler title
Spoiler content